Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1851, sida 1

— m —L: ——— som helt och hållet måste bero på regeringen sjelf; och sålunda har Sverige, utan att vi Norrmån beklagat oss, gjort intrång på Norge, i synnerhet i afseende på importen af I i Sverige förådladt socker. Likasom de svenska raffinaderierna hittills otvifvelaktigt haft större förmåner vid utförseln till Norge, ån de norska rafsinaderierne haft vid utförseln till Sverige, så skall förhållandet obestridligt bli detsamma i ännu högre grad om 6 år, då det sista i Norge befintliga sockerbruket förlorar sista spåret af någon förmån; icke engång ersåttning för införseltullen af råämnet till det socker som kommer att exporteras i förådladt tillstånd. Om man nu från norska sidan förut skulle hafva beklagat sig Öfver, eller om 6 år ville börja klaga öfver de svenska sockerbrukens större förmåner, skulle då ; någon svensk man göra afseende på, eller vara förpligtad att göra afseende på dylika klagomål? Visst icke. Men vi Norrmån måste dock hafva råttighet att fordra, att oss tillmåtes med samma mått, hvarmed vi tillmåta och åro skyldiga att tillmäta svenskarne. Sakens verkliga förhållande år således söljande: ehuru de norska statsmakterna hafva varit fullt beråttigade, att göra hvad man på I svenska sidan påstår att de borde hafva gjort, så hafva de dock icke gjort detta; derimot hafva de, föranledda af den svenska regeringens mått och steg och af svenska måns på dessa mått och steg byggda företag att tillintetgöra ålven till sista spåret hvarje förmån för sockerförådlingen på norsk grund, utom icke obetydliga utbetalningar ur norska statsI kassan, med stor uppoffring för norska staten tillerkånt det enda återstående norska Sockerbruket för en kort tid en förmån, som I icke belåper sig till hvad de förmåner utgöI ra, hvaraf de svenska rassinaderierna varit, åro och framdeles komma att blifva i besittning, och som dessutom blifvit begrånsad på sett sått, som går det omöjligt att den, om den ån kan komma att vara till något besvår för de i Sverige anlagda sockerbruken, skulle kunna verka ruinerande på dessa under de 6 år, som skola sörslyta, tills de uten spår af I konkurrens från norsk sida åer komma i uteI slutande besittning af hela privilegiifåltet, hvilket man har för afsigt att öfverläta åt dem. På visst sått kunna vi Norrmån dock betrakta saken såsom icke angående oss. De kapitaler som anvåndas på sockerbruket i Fredria shall äro svenska kapitaler. egarne af sockerbr uket åro svenska mån. Har man nu i Sverige den underliga afsigten att förstöra dessa kapitaler och skada dessa mån, i ändamäl att befria några mån, hvilka drifva raffinaderier i Sverige, men, så vidt vi kunna satta, icke alla åro Svenskar eller begagna svenska kapitaler ) från en icke sårdeles be tydlig konkurrens, oaktadt de förut åro så ) I sjelfva verket kan man icke räkna mera än tre sockerbruk gom för närvarande drifvas i Sverige, neml. 2:ne i och vid Götheborg och det tredje i Landskrona; ty dessa tre hafva alldeles äöfverflyglat raffinaderierna i Stockholm. Det ena af de i gång varande sockerbruken, det i Götheborg, tillhör en man som till födseln är Skotte och är bosatt i Skottland. — —— ——