Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1851, sida 1

RR — tid medgisna premien erhållit form af ett öfverskott öfver ersåättningen för införseltullen för råämnet, medan den svenska premien icke har en sådan form, gör denna formskillnad, som förut år nämndt, ingenting till saken, då den svenska drau-back är så öfverslödigt bestämd, att den verkligen lemnar större öfverskott öfver införseltullen sör råämnet ån den norska. Orsaken till det nya bestämmelsesättet från norsk och från svensk sida ligger deri, att egarne af sockerbruket i Fredrikshall redan i följe af privilegiet af 1817 skulle få ersatt införseltullen af rååmnet till allt vid sockerbruket förådladt socker, antingen det utföres eller afsåttes hår i landet; de måste af denna orsak nådvåndigt hafva den ökade förmånen i form af en tillåggningspremie, som dock icke år så stor, att den jemnte tullfriheten uppvåger den svenska draw-back. För de trenne åren från den 1 Juli 1854 till slutet af Juni 1857 hafva sockerbruksegarne i Sverige icke engång formen att åberopa. De behålla då oafkortadt såsom sin fördel hela dfverskottet af den svenska draw-back öfver import-afgifterna och dessutom !åttnaden af den så mycket lågre tullen för socker från Sverige i Norge, ån från Norge i Sverige. Derjemte må anmårkas, hvad som förut år förklaradt, att når egarne af sockerbruket i Fredrikshall erhålla import-tullen godtgjord efter det kanske fördelaktiga förhållandet af 65 4 rassinad mot rååmnet — ehuru ersåttningen enligt de svenska beståmmelserna redan erhålles vid 60 2, — så gåller ersätt ningen endast för topp-, kandioch kaksockret, men icke för lumpsockret, medan de svenska sockerbruksegarne uppbåra sin vida rundligare draw-back icke endast för den finare rassinaden, utan åfven för lumpsackret. Hårtill kommer vidare, hvad som förut år sagdt, att det under loppet af de första tre åren år beståmdt huru stort qvantum so ckerbruket i Fredrikshall får förådla. Att en ganska betydlig del af den förådlade varan i h varje fall kommer att stanna i Norge år otvisvelaktigt. Resten, som kan utföras till Sverige, nedsjunker till en ringa qvotdel af det socker som i Sverige förbrukas, och kan sål edes i intet fall blifva ruinerade för de sveraska rassinaderierna, utan endast med en minga qvotdel inskrånka deras årliga tillverkning, så vida icke en ökad förbrukning skulle jenna skillnaden. Allt det anförda har dock endast för afsigt att för låsaren uppdaga förhållandenas verkliga stållning, hvilken från svenska sidan så oförsvarligt blifvit förvriden, men icke att medgifva riktigheten af de svenska påståendena, äfven om de svenska framstållningarna vore lika grundade, som de åro grundlåsa. Hvad man från svenska sidan förebrär den norska regeringen år, att den skall hafva pålaggt den norska staten större uppoffringar, för att förse Sverige med socker, förädladt i Norge, ån den svenska regeringen pålagt den sveriska staten för att förse Norge med i Sverige förådladt socker. Huru mycket eller hurv litet en stat vill uppossra för att sråm ja sin export, som det heter, har alltid varit ansedt för en sak, —— — —