Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1851, sida 1

be svenska klagomålen öfver sockerrassinaderiet i Fredrikshall. På begåran meddelar redaktionen följande artikel, hemtad ur Christiania-Posten. Ämnet, som den afhandlar, har blifvit mycket omskrifvet i Aftonbladet och Bore, mot hvilken sistnåmnda tidning ifrågavarande artikel egentligen år riktad. Låsaren finner, huru oförbehållsamt — för att icke såga, bittert — norrmannen beklagar sig öfver den svenska industriens åfvertag öfver den norska. Vi skola en af dagarna återkomma hårtill. Under tiden hafva vi, såsom redan år nåmndt, icke ansett oss böra afslå begäran om artikelns införande. Den kan i alla sall tjena såsom prof på norskt framstållningssått. Artikeln lyder sålunda: Ar 1817 erhöllo de tre norska raffinaderierna, i Throndhjem, i Christiania och i Fredrikshall, löfte om en ersättning för det raffinerade sockret, lika med hela den bevisligen erlagda tullen på infördt råsocker. Raffinaderiet i Throndhjem var i ståndig gång ehuru i liten skala; det i Christiania drefs till slutet af år 1842, men har sedandess varit i overksamhet; det i Fredrikshall har aldrig varit satt i gång. Norska regeringen har således haft liten eller ingen anledning att fåsta någon uppmärksamhet vid de, enligt de för 30 till 40 år sedan herrskande föreställningar, förlånade privilegierna, förr ån dessa år 1849 helt ovåntadt fingo en större betydelse derigenom, att det förut i Sverige, till fördel för de inlåndska raffinaderierna, gällande förbud mot införsel af topp-, kandioch kaksocker från slutet af nåmnda år blef upphåfvet, så att sådant raffineradt socker nu der kan införas mot en tull af 5 sk. banko för skålp. Ett par driftiga och förmögna Götheborgshus kastade sina blickar på de norska raffinaderierna, för att genom deras privilegier icke endast kunna komma i tillfålle att förse