kommissariska band, upprättade earlen 1823 ett testamente, enligt hvilket den nårmaste arfvingen, den numera aflidne viscount Alford I skulle besitta godseu intill sin fars, earlens af behålla dem för alltid för sig och sina arfder i dennes lifstid eller honom sjelf de fördr den siste af earlen af Bridgew ater synes det I hafva varit mycket maktpåliggande, att hertigtiteln ånyo skulle uppråttas, eller, i fall detta var omöjligt, hans eftertrådare åtminstone ernå markistiteln. Ty, som samiljgodsen icke voro fullkomligt belagda med sideiBrownlow död och i 5 år derefter, samt bivingar, derest det lyckades antingen hans sasta 5 åren efter sadrens dåd att blifva utnåmnd till hertig eller markis af Bridgewater. Lyckades detta deremot icke, skulle lord Ålfords ende bror, den högvälborne hr Charles Egerton, besitta godsen i sin lifstid, och, i fall han ernådde den estersträsvade pårstiteln, skulle hans arfvingar behålla dem, hvaremot de, i vidrigt fall, skulle öfvergå till sidolinien Egerlon af Tatton. Lord Ålsord dog för några månader sedan, och förmyndarne för hans son och bror hafva nu blifvit parter i den sak, som skall asdömas af lord Cranvorth, medan boet under tiden förvaltas af kanslirätten. Ehuru lord Bridgewaters juridiska rått att ålågga sina arfvingar hvilka vilkor som helst medgifves, betviflas dock råttsgiltigheten af de besynnerliga, af honom utstakade beståmmelser. Man emotser imellertid i England asgörandet af denna punkt med stort intresse, ty, för en hvar, som uppråttat eller årnar uppråtta ett testamente, hvarigenom han föreskrifver sina arsvingar vilkor, år det maktpåliggande att få kånna de grundsatser, hvarefter råttsgiltigheten af sådana vilkor asfgöres vid de högre domstolarne. Af procedyren upplyses, att testamenten förklarats ogiltiga, emedan de beståmmelser de innehållit varit omoraliska, ouppfyllbara, eller endast och allenast emedan de varit narraktiga. Ett exempel af sista slaget år följande: En man testamenterade sin dotter en betydlig förmögenhet under vilkor att hon skulle åkta en pår; i motsatt fall skulle alltsammans öfvergå till hennes kusin. Damen gifte sig imellertid med en ofrålse, och kusinen gjorde nu anspråk på förmögenheten vid de irlåndska domstolarne, der han vann processen, men damens man vådjade till öfverhuset, som 1815 underkånde de irlåndska domstolarnes dom, på den grund, att testamentet var narraktigt. Derefter hafva många testamenten kullkastats på grund af deras immoralitet eller deras beståmmelsers omöjlighet. Af alla dessa skål angripes nu lord Bridgewaters testamente af förmyndarne för I lord Alfords son. Hvad som förhöjer mårkvårdigheten af denna process år det bevis den innehåller på nödvändigheten af en reform utaf kansliråtten. Den framstållda frågan år helt simpel. I Är testamentet giltigt eller icke? Men det kommer förmodligen att dröja många år, innan denna fråga besvaras med ja eller nej. Imellertid gå inkomstrrna af en oerhörd för