Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1851, sida 1

ras smärta, tänkte Fredrik. Jag skall nog passa på dlg på bangården i Berlin, du har ju sjelf uppfordrat mig. Ack, hvad det går sort, det är ändå en herrlig sak att resa. Men det är en underlig känsla att tänka, att allt hvad man älskar här på jorden, nu är på andra sidan hafvet. Hvad? jag tror att jag redan har hemlängtan! jag vill icke vara något barn! Han framtog sin plånbok och läste några rader med hänryckning. Följande ord stodo der prydligt skrifna: Tivoli, Lördagen d. 1 Juni. Strandveien .. d. 22 Juli. Klampenborg . d. 28 Juli, Bredgaden . . d 1 Augusti. — Stackars Fredrik, hvarför har du egentligen öfvergifvit ditt sköna fädernesland? — Hvad tusan, jag skall väl en gång försöka min lycka hos de tyska flickorna. — Han log ovilkorligt åt sin egen tanke, och detta föranledde att hans önskan genast uppfylldes, ty en ung, vacker flicka som satt snedt imot honom, frågade honom i mycket naiv sachsisk dialekt: — Was beliebt? — Hvad behagas? frågade likaledes han; hon log, han log också och bekantskapen var gjord. Flickan började åter: — Svenskarne äro likväl ett älskvärdt folk. — Det beror på smaken, sade Fredrik litet förvånad. — Är icke ni Svensk? frågade hon utan att förlora fattningen. — Nej, jag är Dansk. — Ligger icke Danmark i Köpenhamn? — Tvertom, så blir det riktigt: — Åh, nun versteh ich, sade hon. — Det är ett roligt folk, tänkte Fredrik och log återigen. Hon gjorde på samma szätt och frågade nu