Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1851, sida 1

gB—ä UEEEEE— — tande lock försedd observationslåda, stålld på ett bord invid ett med hvita gardiner försedt fönster; bredvid lådan låg en blå mössa. Ur den inneslutna hylsan utklåcktes de små larfverna, och man såg dem, springande liksom på hufvudet, skynda ikring i alla riktningar för att söka sig materialier till sin betäckning. Snart utkröpo några af dem och inom några ögonblick befunnos de alla klådda, men i olika drägter. De i lådan qvarvarande voro grå, af de stoftkorn de fått fatt uti; de på gardinerna sittande voro rent hvita: de som funnit mössan hade blå klåder. — Sedan några år fann prof. en del af de s. k. Svampmyggens ordning (Ceroplatus cesioides), som lefva i samhållen på undre sidan af fnösksvampar. Djuren åro af en mjuk beklådnad, samt fordra för sin trefnad en fuktig boning, hvarföre de finnas på sådana svampar, som åro fåstade på nedre delen af trådstammarne, eller på sådane tråd, som åro kullrigast, omgifne af högt grås Larfverne utspånna öfver svampen ett nåt, liksom ett soltålt, och vinna derigenom ett rymligt rum, hvarur svampvattnet ej kan rinna ut. I detta rum anlågga de vågar, och sko dessa med ett slags skenor. Då de bårja sina våganlåggningar utgjuta de en seg droppe, den de gående framåt utdraga till en dubbel skena; gående derpå i olika rigtningar sammanbinda de flera af dessa vågar, och bilda på detta sått ett helt kommunikationssystem, på hvilket de med utomordentlig låtthet framila hvart de vilja. Dessa små djur åro dessutom de enda hos oss befintliga insekter (utom den s. k. Lysmasken), som . ett forforescent sken. Når de sörpuppa sig, bereda de af det nyssnämnda vågämnet en hylsa, sedan de dertill: sörut gjort en upprånning. Inuti denna afklåda de sig nu huden, och framkomma sedermera säsom fullbildade insekter, sedan de uppskjutit det lock som tillsluter den lilla kokongen, och hvilket innantill år starkt fästadt med fina tågor. Når nu flera sådana puppor ligga tillsammans, alla med öppningarne vånda åt ett håll, uppstår genom deras fosforescens ett sådant kken, att det hela bildar en ljus släck. Prof. Malmsten höll ett föredrag om fruntimmersklådsel vid uppfostran. Dessa möten, yttrade talaren, voro ej till blott får att vetenskapsmånnen skulle meddela hvarandra resultaten af de lårda sorskningarne; de hade ock det åndamål, att för den stora allmånheten sprida kännedomen om det allmånt nyttiga, hvartill vetenskapen kommit; att utrota gamla fördomar och meddela nya gagnande låror. Och då åfven vårt hvardagslis hade sina mårkvårdigheter, ville talaren derifrån hemta sitt ämne, hvilket väl vore vårdt att begrundas och behjertas. Fruntimmer äro ej liknöjda om sin klädsel; allt hvad smak, konst och lyx förmår uttånka anvåndes för att vara vål klådd; men detta väl har hår en annan betydelse ån den goda och riktiga, ofta år den till för att dölja medsödda lyten, oftast verkar den kroppens skadande. Menniskan I år i detta hånseende en mycket kufvad slaf, slaf af modet, det vexlande, nyckfulla oeh a —A———J—— DDA