Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1851, sida 1

—— ———— — — — ———— och jag beder Gud dagligen att han ville hålla sin beskyddande hand öfver honom. Derför har jag ingenting imot en förening mellan honom och Clara; den flicka han älskar skall alltid blifva mig en välkommen sonhustru. Men han var knappt 19 år då han knöt denna förbindelse, som han hållit hemlig för verlden. Det vore icke underligt om han nu, när han skall resa bort och kommer i beröring med andra, skulle komma till den erfarenheten, att hans önskningar ej vore oföränderliga. Om man närer ett bestämdt hopp, så gör icke sällan en lång tid detta till en bedräglig visshet, vid hvilken själen fäster sig. När denna visshet plötsligt tillintetgöres, förorsakas derigenom en skakning, som hotar själens lugn för hela framtiden. Derför ansåg jag mig böra bedja om er hjelp, ty jag vet att ni är billig och förnuftig. Jag känner er måhända bättre än ni tror. Jag vet att ni är dotter af preston Bartels, hvars religiösa skrifter utgöra min dagliga lektyr. Kan er dotter göra detta offer, så låt henne göra det. Jag önskar att hon måtte förklara Harald fri, och gifva honom hans löfte tillbaka. Bestå de älskande profvet, så skall den senare föreningen blifva ännu innerligare och dock icke sakna nyhetens behag. Uthärda de det åter icke, välan, då hindrar intet pligtens band, att de åter kunna följa den väg de, med mognare åsigter, anse bäst. De skulle då skörda hvad vi äldre sått för dem, frukten af den frihet i hvilken viljan icke är bunden af något i förtid knutit band. Er uppriktiga väninna Baronessa v. Rosenstjerna. Besynnerligt neg! Hvad som i detta bref tydligen icke var annat än väl valda fraser; öfverensstämde dock fullkomligt med Claras oegennyttiga tänkesätt. Öfvertygad om Haralds kärlek och trohet, hvilken hon bedömde efter sin egen, såg hon ingen fara uti att gifva honom hans ord tillbaka.