Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1851, sida 1

AAA — Skandinaviska naturforskarnes sammanträde i Stockholm. Tredje mötet. (Slut fr. n:o 173.) Prof. Wahlberg lemnade några drag ur insekternas hrardagslif. Den s. k. instinkten hos djuren sinnes ej blott hos de fullkomligast konstruerade; åfven de, hvilka man anse stå lågre, visa ofta förunderliga prof hårpå, och sårdeles år detta fallet med insekterna, söretrådesvis med de arter och slågten af dem, som lefva i samhålle. Huru arbetande och liksom förståndiga Humlan och Bien åro, huru de uppfostra sin afkomma till verksamt arbete, detta har långe varit bekant. Myrorna gå ett steg långre; de arbeta ej blott sjelfve, utan de veta ock att skaffa sig arbetsförråttningar genom egna eller fremmande medlemmar. Då de påtråffa ett föremål, som de sjelfve ej åro i stånd att fortskaffa, återvånda de till hemmet och skaffa sig medhjelpare, såsom man ofta ser dem i skogarne bortföra stickor eller dylikt, eller i husen röfva sockerbitar. be anställa åsven ofta verkliga plundringståg, sårdeles de röda myrorna till de svarta, borttaga från dem deras puppor, och man har observerat, att de egentligen borttaga pupporna till svarta arbetsmyror; dessa föra de hem till sina egna stackar, utkläcka dem der och få på detta sått medarbetare — svarta slafvar! Men de bereda sig bitråden ej blott af sitt eget slågte; de föra till sig åfven andra slags Tremmande insekter af andra ordningen, såsom Skalbaggar, Skinnbaggar (Hemipterer) o. s. v. Detta år så mycket mera förvånande, som myrorna åro särdeles glupska djur; men dessa inhysesbjon bo der också icke utan skål. De utgöras nemligen af sådane, som lefva af små organiska affall, och nyttjas derföre af vårdarne att hålla boningarne och gångstigarne fina och snygga. Eller ock år det sådana djur, som afsöndra sådana åmnen, som för myrorna åro smakliga eller af annat värde, särdeles socker, och dessa husdjur vårdas derföre med mycken omsorg. -— Men åfven hjdrilarne visa många tecken på ett dylikt förunderligt lefnadssått. bet finnes ett litet slägte, Psyche, hvars honor åro vinglösa, och tillbringa hela sitt lif inom den hylsa, hvarest de befunnits såsom puppor och larfver; der lågga de ock sina ågg. Når larfven sramkommer år den främre delen sörsedd med lötter, men den bakre upplyftad i en båge. Derester bekläda de sig med kokong, på ett för hvarje art egendomligt sått; en del afskåra gråsblad, en annan andra blad, men alltid skurne på ett eget sått och hopfoga deraf kokongen. (Så ser man åfven Phryganeernas larver på bottnen af vattensamlingar, båckar o. d. sammansåtta sina omklådnader af de derstådes befintliga åmnen, små tråbitar, sandkorn eller små snåckskal: men den ena arten tager tråbitarne, en annan sandkornen, en tredje snåckskalen.) Skulle Psychelarven ej ega dessa åmnen till hands, håller den tillgodo med något annat. Prof. inlade en sådan hylsa i en med ett ej fullt tått tillslu— — — RO OO EO AV —