Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1851, sida 1

niska genom båda dessa tecken och mensklig het genom att göra dessa båda rörelser och derefter utbreda armarna likasom för att omfatta totaliteten af de förut antydda begreppen. Man kan således såga att detta språk, genom att äga en ätbörd för hvarje ord, år likasom beslågtadt med det chinesiska, och verkligen har man ock funnit att om åtbörderna skulle afbildas denna figur i det nårmaste dfverensståmde med chinesernas skrifttecken. Man kan således anse detta språk såsom ett naturspråk, ty det består af just sådana åtbörder som vi måste anse såsom de närmaste uttrycken för tanken, åtbårder, hvaraf vi sjelfva dagligen betjena oss och dermed gifva talet mera uttryck, tanken och meningen mera trovårdighet. Det år genom denna egenskap att vara ett naturspråk otroligt lått att låra; eleverna inhemta det oftast på 23 dagar, och om bland dem en annan dåfstum inkommer, så våcker det deras högsta förvåning att han begagnar sig af förut inlårda tecken, hvilka förefalla dem så konstiga. Det år ej blott ett naturspråk, det år fast mera ett instinktspråk. Man beklagar i allmånhet de döfstumma: men ofta skulle de alldeles icke beklaga sig sjelfva blott öfver förlusten af talförmåga. De skulle nåmligen aldrig veta af denna stora förlust, om de icke vid mera framskriden ålder funno, att man betraktar dem med medlidande, att man beklagar dem, om de ej sågo att fadren och modren sjelfva i sina blickar buro spåren af djup sorg, hvar gång blickarne falla på dem. I de flesta fall födes ej barnet döft; men i saknad af hörseln saknar det den esterhärmningssörmåga, som år grunden till talandet. Man finner dersöre i döfstuminstituterna 4 slags alumner: 1) sådane, som åro födda stockdöfva; de äro vanliI gen utomordentligt begåfvade barn; 2) sådane, som vål åro födde hörande, men merändels redan vid 3:dje året blifvit dösva; 3) de, hvilka hvarken åro egentligen döfva eller stumma, men åro fådda med felaktigheter si Örat och derföre ej kunna rått använda det; 4) sådane, som icke heller äro rent döfstumma, men nåra nog blifva det genom fel i hjernan. Många af dessa kan man låra tala, ehuru aldrig med absolut såkerhet. DPtrosessor Nilsson från Lund meddelade underråttelser om en Hval, som sistlidne år strandat på Blekingska kusten. Hvalarne höra till de mårkligaste djur, ehvad man tager i betraktande deras yttre och inre organisation, deras form och storlek eller deras inflytande på nåringarne. För att fånga dem och tillgodogöra rofvet, utrustas hela flottor, hvilka gå så långt som till den eviga isen. Kånnedomen om dem var redan vid Aristotelis tid ej ringa, men det år först i sednare tider de blifvit af flera naturforskare nårmare studerade och deras historia systematiskt behandlad. — Af dessa djur strandade i Mars månad förlidne år på ett af Blekingeskåren ett exemplar. Hvalen var visserligen, då den sanns, dåd, men utomordentligt vål bibehållen, och då af denna art (Spåckhuggare) blott ett par ofullståndiga kranier förut funnos på rr VV Å8