Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1851, sida 3

IIvarjehanda. En mårkvårdig proselyt. Vid firandet af Christilekamensfesten i Freiburg våcktes nyligen ett oerhördt nppseende derigenom att man, bland de i processionen deltagande nyomvånde, åfven bemårkte den såsom skriftstållare och protestantisk theolog ryktbare professor Ösrörer. En af hans döttrar hade några mänader förut låtit sig upptagas bland jesuiterordens barmhertiga systrar. Detta steg af den berömde professorn år så mycket mera öfverraskande, som han i sitt förtjenstsulla och äfven på svenska språket öfversatte arbete om Gustaf II Adolph och trettioåriga kriget, med en sårdeles bitterhet angriper katholisismen; men håndelsen blir ån mårkligare derigenom, att han, under den tid han ånnu var protestantisk pastor utgaf ett större verk med titel rden christliga sagan-, deruti han med vida mera håästighet ån sjelfva Straus anfaller kristendomens dogmatiska grunder, och hvaraf nårmaste följden blef hans entledigande från pastorsembetet. Omklig händelse. Två personer, en man om 60 år, herr Colleau s. d. professor i kemien, och en ung flicka, hans dotter, tråffades den 12 dennes dåda i skogen vid Epinay i Frankrike. — Fadren gaf undervisning i humaniora; flickan som hade åtnjutit den mest lysande uppfostran gaf lektioner i musik och ritning. Men emedan båda voro högst blygsamma och föga kånda, ledo de sådan brist på elever, att de en dag befunno sig utblottade på alla medel till sitt uppehålle. De beslöto derför att göra ett slut på sitt sorgliga lif, och sedan de ofvannåmnde dag gjort en melankolisk promenad på landet, som de ånnu en gång ville betrakta; förgiftade de sig uti Epinayskogen medelst en flaska saltpettersyra. Smörberedning. Ett halft stop sur grädda inlades i en dubbel linnepåse och nedgräsdes, om aftonen klockan 8 den 15 dennes på ett suktfritt samt för solljuset vissa tider på dagen Öppet ställe, en half aln i jorden, hvarefter den påkastade myllan i någon mån sammantrampades. Efter 36 timmar upptogs massan, och befanns densamma förvandlad till smör, som ältades, saltades, derefter rentvättades och slutligen åter med något salt bemångdes, Det erhållna småret vågde då 19 lod och liknade till smaken det som på vanligt sått beredes, samt åfven till fårgen, som likvål var något blekare. Detta beredningssått, hvarvid tjärnmjölken naturligtvis går förlorad men som lemnar mera smör, blifver synnerligen förmånligt för dem, som ega mindre tillgång på grådda, enår åfven en ringa qvantitet deraf kan till smör beredas. Ett i granskapet anståldt försök att på detta sått erhålla smör misslyckades, måhånda af