Toquevilles betänkande i revisionsfrågan. Denna vigtiga urkund, hvilken vi i dess helhet anse oss böra reproducera, lyder som följer : Ett stort antal medborgare hafva låtit förnimma önskningar om författningens revision. Tvåhundratrettiotre af våra kolleger andraga gemensamt derom. En vigtigare fråga kan såkerligen icke våckas på lagenlig våg, och måhånda har aldrig i detta land på de sista sextio åren, under hvilka det upplefvat så många utomordentliga håndelser och genomgått så många ödets skiften, någon delibere rande församling haft att afgöra ett mera maktpåliggande årende. En ny författning år den vanliga frukten af en revolution, hvars id6eer och fakta den samlar, ordnar och gifver beståmda uttryck. Men vårt förehafvande år sållsamt och djerft; ty vi hafva en författning, och, utan att någon tvingande nådvåndighet synes fordra det, vilja vi föråndra våra lagar, ehuru det icke år 4 år sedan, som alla Frankrikes politiska institutioner kullkastades. Låtom oss se till, om ett sådant företag åfven år nödvändigt. Är det sannt, att vår nuvarande författning år bristfållig? Äro dess brister af den beskaffenhet, att deras afhjelpande måste anses för oafvisligt? Ingen af utskottets medlemmar har förnekat, att författningen lider af brister, som det skulle vara godt att råtta. Minoriteten af medlemmarne har inskränkt sig till det påståendet, att desse brister, som blott vidlåda författningen, emedan denna år ett menskligt verk och såsom allt menskligt bristfålligt, icke åro hufvudorsaken till det oroliga och mindre fördelaktiga tillstånd i landet, hvardfver man beklagar sig, och att de får ingen del åro skuld till den kritiska stållning, hvari landet för ögonblicket befinner sig, Skulden, såger minoriteten, får icke sökas hos författningen, utan hos de mån, som de sista tventr VE EE NTE ve rr