Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1851, sida 1

AAQAMM Bm — endens nedergörande. Hr Fjellstedt synes alltså hafva genom sin stående molnstod öfver det råda, det blodiga hafvet gjort sitt båsta att hålla folket i förtvislans tråldom på stranden, så att det ingen öfvergång försöker, eller, hvilket år troligare, förvilla det till en ofördröjlig störtning i djupet; ty hvad värde åger vål ett lif utan hopp? Genom detta har hr Fjellstedt gifvit svenska folket ett framstående exempel till bevis, att jag åtminstone icke misstagit mig om vissa folklårares och folkledares sått att behandla den evangeliska sanningen och svenska sinnen; på hvilket förhållande jag grundat min öfvertygelse, att vi hafva dem att tillskrifva den mångfald af mord m. m., hvaröfver de sjelfve nästan mer ån vi andre klaga, likasom ville de på oss kasta skulden för hvad ondt de anses hafva förrättat. Detta exempel på deras nedslående deklamationer i skrift lemnar vål intet rum för tvifvel om deklamationernas frambårande från talarestolarne också, det talarne hitintills stått båttre betryggade mot en försvarslös, fördragsam, förvänad och förskräckt församling? Efter denna företeelse torde säledes opinionen kunna stadga sig åtminstone i ett afseende, der jag fruktat att ånnu någon tid finna den villrådig. Och detta var af vigt både för opinionen och för mig. Det öppnar ock för mina öfriga slutsatser och framstållningar utsigten till det bifall, som de kunde förtjena. Till tröst för svenska folket vid den skampåle, der man har stållt det, anser jag mig böra nåmna, att sådan prostitution alltid varit, år och blifver att förvänta från pietistiska svårmeriets sida, samt att mordhistorien i större format och upplaga alltid varit systerligt förenad med pietismens. Ja, man skulle vål kunna i sanning påstå, att nåst kriget, uppror, pesten och den naturliga döden, svärmeriet med fanatismen, som står på pietistisk grund, regleradt af jesuitismen, varit mest folkådande på jorden. Håraf följer, att om den sednare eller jesuitismen upphör att mötas af den vördnad, hvarpå den alltid gjort högt, sörolämpande anspråk, skall den förra eller mordhistorien utan tvifvel krympa sig betydligt tillsammans. Vi skola vål då få en liten brochure t. ex. så stor som den: -Ingen tandvärk mera, — en sådan skole vi vål få i stållet får vår stora foliant, — så en beråttelse om ett och annat slagsmål på en krog i stållet för en krigshistoria om drahbningarne och blodströmmarne-äefter italiensk-jesuitisk method. I sjelfva mordhistorien ligger dock obesvarad den fråga, hvarföre de, som genom den religiösa sanningens och lifvets vanstållning narrat så många att förkorta sina dagar hår i hopp att derigenom förljufva dem der ofvan, finna sig sjelfve så vål i denna snöda verlden och jämmerdalen, finna sig så väl med det goda och ljusva, som jorden erbjuder, som de med synbar begårelse efterstråfva och med verklig glupskhet njuta, — hvarföre (såga vi) dessa sjelfve icke skynda sig bort hårifrån, ty de måtte ju, om de icke åro skrymtare, finna sig sjelfve i den lifsåsigt och sinnesförsattning, som RSKR — — 6