Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1851, sida 1

Frankrike — de häftiga debatterna mellan nationalförsamlingen och presidenten våcka på långt når icke det uppseende, som de under lika förhållanden öfverallt skulle hafva. Hår roar man sig ej mindre ån under Ludvig Philips mest lysande tider, och i trots af den redan framskridna sommarsaisongen år Paris lika lisligt som någonsin. Sjelfva börsen skall icke långre motstå denna folkinstink tens tillförsigt och den måste, i trots af reaktionens skråmskott, hvilken med förskräckelse ser hvarje symptom till ett offentligt vålI stånd, hålla god min i elakt spel. Man bör sSålunda icke förundra sig, om Ludvig Bonaparte sjelf vill bereda sig fördelar af denna landets lyckliga sinnesståmning och med tillhjelp af densamma söker vinna hvad han hvarken lyckats erhålla genom kålkborgerlighetens förskråckelse eller genom sina agenters halfofficiella agitationer. Han har fattat den planen att spekulera på Parisarnes nationalfåfånga och Bourgeoisiens vinningslystnad. Det år nåmligen fråga om att söranstalta en kosmopolitisk industrifest, som skall tillvågabringss genom subskription. Louis Bonaparte hoppas att genom den ökade omsåttningen, som måste blifva en nödvändig följd af det stora antalet fråmligars ankomst till Paris, vinna parisarnes sympathier i högre grad, ån han hittills ågt dem, för så vidt man får döma af resultatet utaf revisionspetitionerna. Tanken på detta egendomliga surrogat för londonerexpositionen, denna egendomliga tåflan med vår tids måst storartade skådespel, kan blott uppstå en i en fransmans hjerna. Man får dock medgifva, att fransmännen fåretrådesvis förstå sig på organiserandet al storartade, interes santa spektakel. Om denna Bonapartismens passahsest icke strandar på pekuniera svårigheter, torde verlden bereda sig på något utom ordentligt. Om fransmånnens goda smak och ästethiska sinne till på köpet sporras genom afundsjukan emot erkefienden England, måste de verkligen öfvertråsla sig sjelfve. Hvarje dag erhålla åfven sestens arrangörer nya planer och förslag, och alla, som hafva något interesse alt hår se så många fråmlingar, som möjligt, skynda sig att bidraga med sina råd och projekter till detta stora nationalverk. Om de materiella bidragen skola inflyta lika hastigt, låter icke med beståmdhet fårutsåga sig: det år dock sannolikt, att den behösliga sum man år tecknad till Augusti månads slut. Vi få åfven tillfålle att vid denna festlighet beundra en ny theater —— denna skall får ösrigt Öppnas redan förut till prof — hvilken, upptåckt af en demokrat, åfven har en demokratisk idee att tacka för sin tillvaro. Hr Barthlemy ville nåmligen göra skådespelen, ja, tillochmed den dyrbara operan och den aristokratiska baletten tillgångliga för den stora publiken, eller om man så vill för la vile multitude. Uppgiften var således att förskassa så många åskådare som möjligt tilltråde på en gång, utan att man, genom denna utvidgning af rum skulle behåfva starkare kårer och mera storartade musikkrafter. Detta mål uppnåddes åfven fullkomligt, och derjemnte anbragtes så många fårbåttringar af nårvarande TE mA EKO SKK KOKK —