Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1851, sida 1

ärligen, i söljd af regeringens oesterrättlighet, måste ge ifrån sig enorma summor, af hvilka Norge — vårt kåra brödrarike, låt vara! — drager en stor, mångengång en uteslutande fördel. Morgenbladet anmårker, att vi icke upplyst, hvilken mångd norrmän nuvarande konung insatt på ministerplatser; vidare att vi icke visat, hvad förpligtelse Norge har att bekosta förändringen af ven del såvål i heraldiskt som politiskt hånseende oriktiga svenska flaggor och vapen; samt slutligen att vi icke omnämnt, hvilka sträckningar af svenska skogar norrmän nedhuggit. Forinden vor rede Kollega — säger Morgenbladet till sist — oplyser alt dette, og mere til, som vi her ei behöve att specisicere, er det unödvendigt for os at yttre os videre i Anledning af hans Gjenmele. Vi få väl då bjelpa oss, så godt vi kunna, utan det norska Morgenbladets yttrande i frågan. Och, sanningen att såga, vår artikel var också egentligen skrifven för svenska folkets råkning, för att väcka dess uppmårksamhet på orimligheten och bakvåndheten i våra unionella förhållanden till Norge. Vi skola icke underlåta att tid efter annan gå vår publik tillhanda med nådiga upplysningar i detta hånseende. Vi kunna likvål icke underlåta att på Morgenbladets gjorda anmärkningar kortligen svara: namnen på de insatta ministrarna och de nedhuggna skogssträckorna synas böra göra föga till saken, om blott det af oss öfverklagade förhållandet eger rum (måhånda, skola vi dock sramdeles tillfredsstålla vår yrkesbroders vettgirighet): och hvad Norges förpligtelse att bekosta ändringen al svenska flaggor och vapen betråffar, så hafva vi aldrig satt en sådan skyldighet i fråga; vi hafva endast funnit det oråttvist, att Norge icke deltagit i kostnaden för uppsåttandet af de nya unionsvapnen och flaggorna vid de gemensamma konsulernas stationer, hvilken kostnad endast i första vefvan uppgick till 15,000 rdr bko. Detta år dock idel småsaker mot hvad vi i öfrigt anmärkt i vår artikel om -den kongl. frikostigheten.ö