Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1851, sida 1

RR 148:2 både byggas och underhållas af de för Sveriges fyroch lotsinrättning anvisade medel. I sammanhang med detta marinministerens mot Sverige stjuffaderliga beslut, förordnade Kongl. Maj:t, under den 17 Mars 18438, att begge fyrarna borde blifva stillastående (a feu fixe), till hvilka ritningarna i nåder faststålldes den 26 Maj samma år. Sedan sålunda ritningarna blifvit af Konungen i statsrådet sastställda på de begge fyrtornen, kostnaden för deras uppförande, som svenska statsverket ensamt skulle bestå, beståmd, och kontraktet med entreprenören underskrifvet, behagade norrmännen finna, att Sverige, sör deras skull och för att i Norrige vidmakthålla den dynastiska populariteten, kunde tåla vid ånnu en utgift, ännu en förödmjukelse. Och de missräknade sig i sanning ej eller, hvarken på det allerhögsta motif, som Handelsoch Sjösartstidningen öppet framställt till nationens begrundande, eller på de kunnige, erfarne, redlige och allmånt aktade svenske män), som illustrera April-taburetterna. Norrska marindepartementet ryckte osörskräckt fram med begäran hos svenska rogeringen, att en af de faststållde stillastående fyrarna måtte förändras till så kallad -blånksur: och den beskedligaste bland beskedliga konseljer fann sig icke alls generad af att åta opp sitt nyssberörde regeringsbeslut af den 17 Mars 1848 och samtycka till det nya norrska anspråket, utan att ens såtta i fråga Norriges ostridiga skyldighet att vidkånnas kostnaden åtminslane för förändringen, endast afseende Norriges interesse och anbefalld på dess enskilta begåran. Den 6 Juli 1849 beslåt K. Maj:t den förändring. hvarom norrska marindepartementet anhållit. Approximatift beräknad uppgår kostnaden för denna förändring till 5000 riksdaler; hvartill ytterligare kommer entreprenören af fyrbyggnaden tillerkånd ersättning (enligt Kongl. brefvet den 23 Oktober 1849) för rubbning af kontraktsvilkoren! Dessa förödmjukande extra utgifter, med hvilka svenska statsverket blifvit, utan nytta för Sverige, endast af slathet för ett barn, hvilket man gör allting i verlden får att skämma bort, belastadt af vår egen styrelse, hafva både revisorer och statsutskottet funnit till den grad otillbörliga, att jemte anklagelse hos konstitutionsutskottet, en skrifvelse beslutats till Kongl. Maj:t, med anhållan: att så långe svenska fyringsvåsendet ej uppnått den för landets eget behof erforderliga fullståndighet, de så kallade lotsoch syringsmedlen måtte anvåndas till sådana föremål, som i fråmsta rummet afse Sveriges nytta och fårdel. Konstitutionsutskottet, oaktadt sin obeslåjade benägenhet att tyda allting får regeringen till det båsta, fann likvål sin heder och faran af nationens förakt (kanske åndå något vårre) kråfva, att åtminstone inom linien anmåla förhållandet hos Rikets Ständer och, medgifvande, att statsutskottets åsigter icke sakna grund, fly i kryphålet, att föremålet för ifrågavarande anmårkning ligger långt utom tiden för utskottets nu varande granskningsoch pråfningsrått.Således åfven regerings