Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1851, sida 1

sentationssrågan, och uppdragit en jemförelse mellan kronprinsarne Oscars och Carls förmålningar och olikheten i såttet att dervid gå silllvåga m. m. samt uppråknat en lång föjjaf -maladressere:, begångna af regeringen (i sanning, ett rikt stoff!), kommer författaren sid. 54 till krigsministern och de mot honom framstållda gravamina. I sammanhang hårmed lemnas en liten beskrifning Öfver, huru det står till med vårt nuvarande krigsmateriel, och huru det hushållas med anslagen till landtförsvaret. Vi reproducera hår denna beskrifning: Under Skånska krigsrustningarna, till icke ringa del för att åt Danmark försvara Öresundska tulltributen, fick man en liten före smak af huru ett verkligt krig skulle slå ut med närvarande krigsadministration. Militårer af anseende och rang veta beråtta, huruledes vid lustkrigets början ett visst husarregemente saknade pistoler: huruledes artilleriets håstar blefvo sadelbrutna och obrukbara genom anvåndandet af sadlar och seldon efter en ny, Gud vet om icke just den Akersteinska modellen: huruledes den skarpa ammunitionen ej ville riktigt gå in uti gevårspiporna: och huruledes en regementschef, som instållde sig i Malmb, der flera generaler då voro samlade, icke utan svårighet, spring och tidsutdrågt kunde få reda på åt hvilken öfverbefålet var anförtrodt. För att göra sig begripligt att, oaktadt de millioner, som Fjerde Hufvudtiteln årligen slukar, krigsmaterielen icke destomindre aldrig besinnes i sullståndigt och nöjaktigt skick, behöfver man blott taga kronans förråder i nårmare ögonsigte. Man finner der på flera stållen splitter nya persedlar från golf till tak, hvilka dock redan dro kasserade, för att sedermera afyttras till spekulanter för ett vrakpris. Denna kolossala, oförståndiga och oförlälliga misshushållning kommer sig af projektmakeri och åndamälslösa, stundom rentaf ändamålsvidriga modellföräåndringar. Knappt har en modell blifvit godkånd och anbefalld förrän en ny år på tapeten, gillas och anbefalles, ofta tillochmed innan hela persedelförrådet enligt den förra hunnit kompletteras. På detta sått blifva de konstgjorda behofven utan gråns, och medlen kunna icke förslå till fyllande af de verkliga. Om i brist af annan sysselsåttning, eller af sympati för skråddareyrket — nogaf! General-intendenten Söderberg tillbringar hela dagar i förrådshusen på Skeppsholmen; icke för att inspektera och kalkylera, utan för att afrita (och för att kunna uppfinna) militårkostymer, dem han letar upp ur de gamla samlingarna, klåder på soldater och låter dessa, sålunda utstyrde, dels posta, dels marchera för sig i rummet. Det kallas att från grunden studera sin sak, och hans sak år uniformsföråndringar. Att de icke äro nationens, och lika litet de fattige officerarnes som rustoch rothållares, går ingenting. Krigsministeren år förtjust i så beskaffade reformer, och herr Såderberg år särdeles vål i vantarna på högsta ort. Jag skulle emellertid brista i ovåld, om jag fördolde, att krigsförvaltningen mellanät husA Ä0 nt i uLJbbbbh cb viruSrGS GIB därran hvarigannam han tradda alm vadan förnt hafun