Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1851, sida 1

— — länder måhånda blott med svärdet kunna bringas till afgörande. Monarkien år öfverhufvud blott då nägonting, når hennes existens år en obestridd fårutsåttning, som har sin grund i det omedvetna medvetandet, såsom man kallat det, och som begripes af sig sjelf. Hon får och kan icke underkastas någon diskussion, hon utgör icke någon grundval för nyttighetsberäkningen. Fördenskull hafva de rått, hvilka bestrida franska nationalförsamlingen, liksom hvarje annan församling, råttigheten att diskutera blott monarkien. I Frankrike år processen, enligt allt utseende, redan afgjord; monarkien år der för alltid begrafven, och likets ryckningar åro blott galvaniska ryckningar, men icke bevis på ett inneboende lif. Partierna i Frankrike sakna helt och hållet, måhånda emedan de i kampens hvimmel förlora den klara blicken, en skarp uppfattning af sin stållning och betydelse. Legitimisterna galvanisera, under det orleanisterna icke blott bemåda sig att bevisa monarkiens nytta, utan åfven, i det de vilja bringa en Orleans på thronen, sjelfve afskåra sig det båsta beviset får monarkien, hvilket endast, om ett sådant år möjligt, kan finnas i legitimitetsprincipen; Louis Bonaparte tånker blott derpå, att åter gifva lif åt det till lik vordna konungadömet, för att sedan döpa om det och kalla det kejsardömet. Men de renhärige republikanerna likna det engelska högkyrkopartiet, som kallas katholiker utan påfve; de tro på en rep. med monarkiens hela centralisationspolisoch hårvåsen, all lyx och pomp, alla traditioner af den till grafven burna Richelieuska poitiken — och blott de sociala (icke detsamma som de socialistiske) republikanerne veta hvad de vilja; de veta, att franska republiken icke kan bestå, utan ett omskapande af samhållet och det derpå grundade statslifvet. Först når de, vare sig genom någon påtryckning utifrån eller genom inre utveckling, ernå icke våldet — ty den sociala republiken kånner icke något välde — utan folksuverånitetens genomförande ända till de minsta detaljer, först då måste hela Europa indragas i rörelsernas krets, emedan det då icke mera kan gifvas statsutan blott folkinteressen, som måste söka sin tillsredsställelse på helt andra banor, ån de konstlade som hittills varit staterna anvisade. Verlden vill icke mera några såkallade stora mån, som bygga sin storhet på sina medmenniskors blodiga lik i slaktningarne, och hvilkas storhet framstår jemt lika mycket, som folkandan nedtryckes genom despotismen; hon vill blott stora folk, emedan de åro fria folk. Det år derföre fullkomligt fåfångt får hvarje parti att afbida den Messias, som skall rådda det; hvarje parti, hvarje individ har sin Messias inom sig. Man når blott målet genom kraften af sin egen vilja, icke emedan andra vilja det; den franska rörelsen år icke något skådespel i Hamlet, midt emot hvilket vi såsom åskådare sjelfve spela; banan år öf