Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1851, sida 1

—2— lefers faderliga råd, hade aflägsnat sig från Origny under denna farliga dag. j — Om han egde mod, sade hon, skulle han redan Varit tillbaka. Men efter ett ögonblicks tystnad tillade hon: — Ack! det är icke mod som fattas honom, det är kärlek, En tung bedröfvelse lade sig på hennes hjerta. — I morgon! suckade hon, gjutande ymniga tårar. 2. Taillefer, som en längre tid herbergerat alla de republikanska missionärer som passeradt Origny, bjöd äfven septembrisören att stanna rågot i sitt hus; och sedan båda stillat det oregerliga folket, satte de sig i ett litet rum, framför en butelj champagne. I början var konversationen trög. För att förströ sig rullade septembrisören på bordet den medaljen som var slagen för franska garderna och hade till inskription den vackra versen af Lucanus: Ignorantne datos, ne quisquam serviat, enses? Denna medalj, som Taillefer åtskilliga gånger sett i Paris, ledde hans tankar på resan dit, och han berättade buru han återfunnit sin dotter, som uppoffrat sig för fröken de Meseray; slutligen, öppnande sitt bjerta, som han hade all möda att hålla slutet, yppade han för septembrisören Arnoulds och Margaretas giftermål. Septembrisören frågade honom med rörelse hvarföre fröken de Meseray hade aflidit så plötsligt; och efter ett obestämdt svar af Taillefer, började han ufven i sin ordning berätta sina politiska äfventyr under sin långa beskickning. — Sedan jag lemnat Origny, irrade jag en tid omkring, oroad af en olycklig kärlek som förvekligade