Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1851, sida 1

2:444 44tn ;31tt f-tttti1U-Antt ven år såkert, att de förr eller senare gripas af den återverkan de utöfva, och id6erna icke låta hämma sig i sitt framåtskridande; skola dock de sårskilta partiernas förhoppningar och farhågor sannolikt icke genast gå i fullbordan. Det år alltså ganska möjligt, att om presidentombytet försigginge i lugn på sått den hittills gållande författningen utstakat, de funne sig svikna i sina förhoppningar, som tro, att folkens rått att sjelfva beståmma sin styrelseform åfven genast i hela Europa måste göra sig gållande. Å andra sidan beginge de en ånnu större villfarelse, hvilka byggde förhoppningar på det skenbara lugn, med hvilket denna förråttning verkstålldes i Frankrike och betraktades i utlandet, eller som, om monarkien håndelsevis återstålldes i Frankrike, deraf våntade ett befåstande af sina såkallade konservativa id6er. Ingenting år farligare ån att af föregående tilldragelser i historien vilja sluta sig till hurudan framtiden skall blifva. Redan Macaulay fåster i allmånhet uppmårksamheten på det vådliga i ett sådant förfarande. Men en sådan slutkonst har i våra dagar en ytterligare svårighet, som hufvudsakligen har sin grund deri, att vi icke hafva att göra med vanliga yttre makter, utan med ideer, hvilkas omfång knappt år synbart, men hvilkas intensivitet sviker den skarpaste beråkning. Huru vigtig en yttre maktutveckling på en beståmd tidpunkt ån år, emedan den ofta kan gifva segern en afgjord riktning åt det ena eller andra hållet, så måste dock en dylik maktutveckling i långden visa sig overksam emot sådana ider; just derföre emedan det år dessa idter, som undergråsva maktens grundvalar. I tider sådana som våra, kan derföre ingen göra anspråk på att kallas statsman, som i sin politiska inskrånkthet icke vet att gåra någonting vidare, ån att förfölja idernas söreteelser, och vid alla tillfållen ådagalågga sin skuggrådsla, som bland annat yttrar sig deruti, att enskilta anhängare af ideen fångslas och inspårras, liksom om man icke begrepe, att desse endast åro redskap, med hvilkas förstörande ingenting år vunnet får idens förstörande. Nej, blott de skola vara tidens mån, som förstå att leda våra dagars förstörande elementer in på banor, der de kunna utveckla en lifgifvande och skapande verksamhet. Det regeringssystem, som får nårvarande florerar i största delen af Europa, har sitt sörnåmsta och nåra nog enda stöd i våldiga hårmassor. Detta system måste desto förr gå sin undergång till mötes, ju mera hårdnackadt det tror på sin styrka och sin betydelse. Ju större den kropp år, som grundar sin tillvaro endast på en konstlad disciplin, desto förr måste den sammanstörta, når den angripes utaf en princip af friskare ider. Hvad som hår ofvan blifvit yttradt torde vara tillråckligt för att råttfårdiga den slutsatsen, att ju större och snabbare den kraftutveckling år, med hvilken Europas kabinetter upptråda emot de i Frankrike uppstående A —I—E—T