Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1851, sida 1

Hon har gått samma väg som konungen. Bergpartiet hvars djerf het jag beundrat, ingifver mig nu fasa; dessa afgrundsandar förstöra allt: efter konungens fall vilja de äfven störta Gud från hans thron; de äro titaner eller rättare sagdt dårar; och Gud må väl le och ömka sig öfver det krig de föra emot honom. På alla altaren har man uppställt gudinnan Förnuft; alla Mariebilder och helgon har man ryckt ur deras nischer och ditställt Marats bild. Det lönade visst mödan! Om den guden ändå icke vore så rysligt ful! Då och då hafva de verkligen vackra id6er: de vilja hafva kyrkogårdarne betäckte med blommor, på det man skall kunna gå dit och inandas de aflidnas själar. — Då skall också Frankrike blifva helt och hållet blomsterbetäckt, sade Arnould bittert. — Man profanerar den stackars katholska religionen på ett ovärdigt sätt. Gatstrykare kläda sig i messhakar och korkåpor, samt ströfva omkring öfverallt, sjungande La Lanterne eller La Carmagnole; om de stanna på något ställe, så är det för att tända rökverk för Maruts plumpa bild; hvitklädda qvinnor bekransade med blommor och ax, samt föreställande friheten, jemnlikheten, förnuftet och broderskapet, framtåga majestätiskt under en präktig thronbimmel, som dagen förut beskuggade Guds bild. Republiken har hunnit till sin kulminationspunkt. — Den skall dö deraf, sade Arnould. — Nej, den skall lefva, men religionen också, sade Jacques Taillefer lifiigt. De oförståndige! Att kämpa mot religionen är detsamma, som att kasta stenar mot himlen. — Ack! dessa republikens vilda barn skola sönderslita sin moder. Att strida mot religionen! (Forts.) fr