Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1851, sida 1

Genast varseblef Arnoul en bönstol, med utmärkt väl gjordt bildhuggarearbete, placerad mellan tvenne helgon uti hvar sin nisch I muren; på bönstolen låg en göthisk messbok, på ena sidan en stor ljusstake af gvart träd, och på den andra en hög af andaktsböcker. ofvanför, vid en Christusbild af ebenbolts, hade den gamla tjenarinnan upphängt hr de Meseray afbrutua vurja, på det, som hon sade, hon skulle vid sina böner påminna sig sin husbonde. Denna värja dolde till hälften följande inskription, som septembrisören förgäfves sökt att utplåna:. — Emot Gud förmår ingen något.s Bönrummet hade för öfrigt blifvit skonadt från folkets härjningar; de heliga bilderna och ornamenterna bade afväpnat de vildsintaste; folket, ehuru berusadt af menniskoblod, och ursinnigt i sin mordlust, stannade dock bäfvande af vördnad inför en Christusbild af ebenholtsPå väggen, som var skulpterad af en mera katholsk än smakfull artist, hängde ännu en vapenrustning från