tionalförsamlingen, att de icke gjort för solket hvad de kunnat göra, om de varit eniga och om majoriteten icke uppoffsrade det allmånnas intresse för sina enskilta intressen. Han ber dem betånka, att sedan 1848 folket icke beror af statsmaktarna, utan statsmakterna af folket. För nårvarande voro de bildade klassernas ord vid styret, men hlott emedan 1849 största delen af nationen utaf fruktan får demagogien satt sitt förtroende till dem. Detta sörtroende måste de råttfårdiga, och det kunde de blott genom antagandet af åtgårder, som åsyftade den stora massans andliga och lekamliga förbåttring. — I statsrådet diskuteras utkastet till en lag om embetsmannaansvarighet och ett förslag af representanten Pradier om presidentens ansvarighet. — Den demokratiska centralmotständs-komiten har upplåst sig, emedan den var oense om, hvilken kandidat man skulle stålla till presidentvalet 1852. Den sista af de trenne beramade revyerna ågde rum den 28, utan att något slags oordning föreföll. I nationalförsamlingens måte den 23 Juni regalerade en talare af den konservativa majoriteten, till styrko för vådan af politiska klubbar, med en mångd giftiga anmårkningar emot religionen, familjen och egendomen, sådana de ordagrannt blifvit föredragna i en 1848 existerande klubb. Men en medlem af venstran visade, att klubbtalaren icke varit någon annan, ån en viss ökänd individ vid namn Marchal, som nyligen figurerat i en skåndlig råttegång och sörut redigerat en konservativ tidning och åfven författat flera antisocialistiska skrifter, bland andra en bok om familjen, för hvilket skriftstålleri han åtnjutit understöd af de konservative. — I samma möte förekom Chapots motion om verifikationen af underskrifter under petitioner. Emil Girardin uppmanade majoriteten hånande att aldeles afskaffa petitionsråtten, emedan den förhindrades, så ofta den åsyftade att återfordra folkets råttigheter, och blott gynnades, når det gållde att öfvertråda konstitutionen. Han erinrade tillika om den motsågelse, som ågde rum emellan yttrandena i presidentens budskap af den 12 November, hvari han förklarade, att han var den ende, som icke hade rått att arbeta för en revision, och de order, som nu hans ministere utsände till alla embetsmån att skaffa underskrifter på revisionspetitionerna. Detta Girardins anförande blef icke utan all verkan, ty motionen blef blott med en ringa majoritet antagen till andra behandlingen. TYSKLAND. Marinutskottet i Frankfurt synes icke direkt hafva förklarat sig för flottans bibehållande, ntan blott funnit det nådvändigt att, då penningebesillningarne till flottan upphöra med Juni månads slut, utskrifva en ny bevillning af 538,000 Gylden. Då saken kom före i förbundsförsamlingen förklarade preussiska gesandten v. Rochow, att Preussen icke lemnar några bidrag till denna nya utskrifning, alldenstund det redan utgifvit så många pengar till flottan. Förbundsförsamlingen beslöt uppskjuta förhandlingarne i 14 dagar på det att förbundsdags-gesandterne måtte kunna inhemta nya instruktioner. — Preussen skall hafva gjort Österrike ett förslag till lugnets och ordningens bevarande, hvilket varit så reaktionårt, att sistnåmnde makt icke vågade gå in derpå. — Mellanstaterna och småstaterna skola med hästighet satt sig emot Österrikes och Preussens begåran att blifva befullmåktigade att föra underhandlingarne om Slesvigholstein med de utlåndska makterna. Först efter långa debatter i förbundsförsamlingen !emnades den äskade fullmakten på 6 veckor. — Enligt Neue Pr. Zeit. har det vid Dresdnerkonferensen utarbetade material nu ankommit till förbundsdagen, som med det första kommer att handlågga pressförhållandena. — Husvisitationer höra till ordningen för dagen i hela Tyskland. — Preussiska gesandten i Rom hr Usedom, medlem af första kammaren, har utstållt en skrifvelse till sina valmån, hvari han utvecklar skålen som afhållit honom från att rösta för förkastandet af lagen om ministeransvarighet. Han varnar för faror, som skulle uppstå om konstitutionen upphåfdes, enår republikanismen griper allt mera omkring sig AL ollanadanrn har ofat un. F khildada