Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1851, sida 1

Men knappt hade han hunnit till dörren, förr än han fick en annan idCe. Ljusskenet hade något skingrat hans förskräckelse! redan tviflade han på Emmelinas uppenbarelse, och trodde sig slutligen hafva varit lekboll för en dröm. För att skaffa sig säker uppysning och stadga för sin tro, beslöt han att följa skepnaden i spåren. Dörren som han hört upplåtas befann sig i andra ändan af salen och stod nu öppen; med klappande hjerta steg han öfver tröskeln och befann sig uti slottets bönrum.