Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1851, sida 1

Folkets Suveränitet. VI. Slutligen om valsättet. (Forts. fr. N:o 150.) Det förflutna beherrskar ganska ofta det närvarande. Vi veta vål att det år det förslutna vi hafva att tacka får vår erfarenhet och som följaktligen visar oss klipporna, som vi böra undvika. Sjömannen varnas af de skeppsbrott andra lidit; och historien har lemnat ett stort mårke på hvarochett af de stållen, der folken omkommit. På detta mårke år med outplånliga bokståfver inristad beråttelsen om deras fall och orsaken dertill, hvilken beråttelse det år nyttigt att studera. Imellertid må man hårvid akta sig för att alltför högt uppskatta de handlingar och håndelser som åro produkter af alldeles exceptionella omståndigheter. Vi kunna alltid förlita oss på denna sanning: att om samma håndelser timade hos samma nation i olika tider (ja, tillochmed om de hade blott ett tiotals mellanrum), så skulle de hvarje gång hafva olika fysionomier, motsatta resultater och konseqvenser. Menniskornas kallelser höra till tiden hvaruti de lefva, deras åra och skam bero icke sållan på omståndigheterna som omgifva dem. Det år, t. ex., omöjligt att i våra tider uppväcka ett religionskrig. Ivilken konung eller härförare skulle vål sör detta åndamäl kunna kring sin fana samla soldater? — Hvad uppseende skulle en hexeriprocess vål göra i våra dagar? Vigtiga fakta och håndelser, som intressera och uppröra massorna af folket, åstadkommas ej utan genom medverkan af folket. Huru starka individerna ån må vara, så förmå de dock ej sjelfve att låsa politikens stora och allvarsamma frågor. Om Gustaf Wasa, Gustaf II och Carl XII lefde i våra dagar, såkerligen skulle deras lif och bedrifter blifvit sig bra olika. Kanske sskulle de ej ens vunnit sjerdedelen af sin ryktbarhet. Till den grad år det sannt att tid och ort dominera tingen och menniskorna. Det år således ej vårdt att framkomma med den förebråelsen imot allmån röstrått, att den på de och de tider, på de och de stållen åSstadkommit olika, ja tillochmed beklagliga resultater. En sådan förebråelse skulle våcka löje, eller medömkan! Vallagen är endast ett medel, med tillhjelp hvaraf man söker att erhålla uttrycket af den nationella viljan. Men detta medel bildar icke opinionen: tuben skapar ej de föremål, som den liksom nårmar till ögat; den visar endast ån ett ån ett annat parti af föremålet, allt efter som man dirigerar honom. Om en vallag har under olika tider åstadkommit olika resultater, hvad annat bevisar vål det, ån att de våljandes opinion har modifierat sig åtskilliga gånger. Den invåndning, som man med historien i handen gör imot oss, år således utan betydelse. Det år lått att bevisa det hvarje intrig skall misslyckas under regimen af allmån råstrått.