Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1851, sida 1

— — rr — ——— —— qvistarne i låga och veden sprakade. Han gjorde nu en tur omkring pelarne, i det han lyste sig med ljuset; äfven nu stannade han beundrande framför fru de Meserays porträtt, äfvenså kastade han sina blickar på ett tapetstycke hvarpå fauner och satyrer hoppade och skämtade med hvarandra; han roade sig åt dansarenas skutt och muntra ansigten. Helt glad återvände han till eldstaden, der han hoppades trottsa både sömn och köld. Då han nedsatte ljuset på kaminen fann ban der en bok tillsluten med silfverspännen; det var les Heures de la reine Blanche. Denna titel var föga lockande för Arnould och han sysselsatte sig hellre med sina tankar, än med läsningen af detta helgons böner och tal. Han satte sig i fåtöljen, stödde fötterna på eldstadens bottengaller, och med blickarne fästade på elden, öfverlemnade han sig åt sina svärmerier. Hans ögon, trötta vid eldskenet, slöto sig småningom, och han blef ett rof för en halfslummers alla fantasiska bilder; på en mörk grund såg han oredigt Emmelina och Margareta passera förbi. Tid efter annan spratt han till och öppnade åter ögonen för att försäkra sig om det vore en dröm eller ej, han såg sig noga omkring, och då han icke varseblef någonting anmärkningsvärdt föllo hans ögon åter ihop, hvarefter han fullkomligt insomnade. Då han, uppskrämd af sina drömmar, åter vaknade, var brasan nästan utbrunnen och höll på att slockna. Han frös, och hans första omsorg blef att åter maka sig närmare elden. Den svaga flämtande lågan gjorde, att hang egen skugga dansade omkring i salen; vid denna syn kunde han icke tillkakahålla en rysning. (Forts. A — —