Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1851, sida 1

De olika systemerna afhandla endast sättet på hvilket man kan såtta denna princip i utöfning, — der år endast fråga om formen. Flertalet har efter båda systemerna sin fulla makt: det år viljorna som man estersöker och råknar, och medborgaren år ej elektor till följd af någon intelligensens rått utan helt enkelt till följd af den individuella suveräniteten, d. v. s. derför att han år person. Hvarochen bår således inom sig sin rått, den han fritt utöfvar. Detta år gemensamt för de båda systemerna; det år endast derför att den politiska uppfostran ånnu ej år tillråckligt utstråckt och utvecklad, som denna rått ej kan utöfvas utan förmedling af indirekta valsåttet. Och dessutom, åfven om principen verkligen skulle försvagas i sin tillåmpning genom indirekt valsått — år ej åndå detta valsått ett framsteg, en förbåttring? Om, sedan engång denna vallag blifvit införd, folket ej skulle finna den ulllriasställande, om det vill gå på andra sidan om den horizont som denna lag framkallar — hvem hindrar folket att föråndra sin vallag? Antingen har folket i våra dagar en detaljerad kånnedom om allt det, som uträttas och borde utråttas af statens regering, eller ock har det hårutinnan endast en ofullkomlig kunskap. I första fallet skall det strax finna, att dess intresse fordrar att det sjelft omedelbart utser sina representanter och det skall, naturligtvis, till elektorer vålja sådana, som med sig dela lika åsigter. De representanter som af dessa elektorer utses, skola då ej dröja långe att återkalla det indirekta valsåttet och proklamera det direkta. Men i andra fallet skall det indirekta valsåttet fortfara; och genom utöfningen deraf skall folkets politiska uppfostran fullbordas, hvilket åter så småningom skall föra till det direkta valsåttet. Om slutligen det indirekta valsåttet utöfvas under sådane lyckliga omståndigheter och gisver så tillfredsstållande resultater, att landets frihet och lycka derigenom beredes, så skall folket vidmakthålla detta valsått, ty majoriteten sörändrar ej en lag, utan så vida den medför allvarsamma olågenheter, hvilka genom en annan lag skulle kunna undvikas. De konservativas försök att tillvågabringa oenighet imellan anhångarna af allmån röstrått, genom att påpeka det några ifra för det ena och några för det andra valsåttet, bör ej kunna göra de liberalas leder glesare: båda valsåtten hafva, såsom vi förut visat, samma grund och ursprung och syfta båda till samma mål samt låna hvarandra ett ömsesidigt stöd: det ena bereder slutligen en såker våg för det andra. (Forts.) fr TER