Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1851, sida 1

den verkligt liberala och fåderneslandets väl tillgifna pressens tidningar och skrifter. Hvarje hinder, som uppkastas för den frisinnade pressens organer att trånga in åfven i den lägsta hydda år ett crimen lese patrie. Men om sör att direkt vålja representanter det år nödvåndigt att kånna förhållandena i detalj och den dagliga politiken, så erfordras ej samma egenskaper når det endast handlar om att vålja en fullmåktig, åt hvilken man anförtror omsorgen att på nårmare håll granska och bedöma sakerna och personerna samt derefter utse en representant. Om arbetaren ej kånner politikens dagliga gång, om hans blick ej år nog öfvad för att trånga in i affårernas detalj, så begriper han dock alldeles fullkomligt att i politiken finnas vissa principer, hvilkas tillåmpning år nådvåndig för hans och det allmånnas vål. Kånner han, t. ex., icke, att sparsamhet i de publika utgifterna år till gagn får alla och att en allvarsam kontroll år nödvändig för att tjena till upplysning vid deras öfverläggningar, som förordnat om depensen, men framför allt för att låra kånna huru den exekutiva makten tillvågagått för att verkstålla depensen? Kånner han icke att likhet inför lagen år det högsta goda, samhållet skänker? Kånner han ej tillräckligt stållningar och förhållanden för att veta att vårt fådernesland år deladt i två egentliga hufvudpartier, som, hafvande sina olika hufvudlåger, kåmpa imot hvarandra? Hvad personerna åter vidkommer, så skall han på ett tillfredsstållande sått vålja utan att behåfva anlita någons upplysningar. Det år för honom tillråckligt att han kånner den, på hvilken han röstar. På hvilka trappsteg medborgaren ån må befinna sig och hvilken grad af bildning och upplysning han ån innehar, så bör det likvål alltid stå i hans makt att behörigen uppskatta sin dagliga omgifning och deribland utse en, till hvilken han med fullt tillit kan såtta sitt förtroende i moraliskt, intellektuelt och politiskt afseende. Hvarochen kånner mycket vål den, som under hela sitt lif visat omsorg får folkets intressen och som har sökt att hjelpa det med råd och tillgifvenhet; hvarochen kånner också ganska väl den, som endast lyssnat till sin egoism och brytt sig litet om att han gjorde ingrepp i andras råttigheter, endast han tillfredsstållde sitt eget intresse. Om det direkta valsåttet har fördelar, som vi ej kunna vånta oss af det indirekta så har dock det senare en fördel som det förra helt och hållet saknar. Valet har naturligtvis för åndamål att till representanter utse de dugligaste och mest intelligenta och år ett medel att finna och förena samhållets sårskilda inflytelseegande mån och att af dessa sammansåtta en stor församling. Den sanning år helt enkel, att intelligenta och fåderneslandet uppriktigt tillgifna mån, de, som utmårka sig genom hufvud och hjerta, ingifva mera förtroende ån andra och utöfva på sina medborgare ett måktigt inflytande. Detta helsosamma inflytande år med indirekt valsått alldeles allsmåktigt, emedan nn I I