Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1851, sida 1

——— — ———— cOO— — Slutligen uppehöll han sig vid några ställen, som harmonierade med hans sinnesstämning. I andra kapitlet berättar pater Michaud huru våra älskade aflidnas själar nattetid sväfva omkring oss, då vi äro ensamme och ostörda af tankar på verldsliga ting; och till bevis härpå anför han en hel mängd både verldsliga och andliga historier. Arnould, fullkomligt öfvertygad om sanningen af theologens ord, läste alla berättelserna om de öfver jorden irrande själarne. Uppfostrad i katholska religionens stränga lärosatser, var han långt ifrån att tro, att en vördad pater vågat nedskrifva osanningar i en bok, författad till Guds ära. Trött på läsningen, släckte han lampan, lade hufvudet mot kudden och insomnade med den idsen att de aflidnes själar gjorde besök här på jordeu. Morgenen var långt framskriden då han vaknade; hans kropp var uthvilad och hans själ lugn. Han lutade sig ut genom fönstret. Himlen var ännu molnbetäckt, marken höljd af en glänsande rimfrostmatta, de )åga husen i Origny tycktes försedda med silfvertak, och den gamla lindens hvita krona vajade för en lätt vind. Under betraktandet af de blixtrande grenarne, varseblef han Margareta på tröskeln till värdshuset; sorgsen som vanligt, betraktade hon några hungriga sparfvar vid sina fötter. Derpå försvann hon igenom dörren, men återkom i ögonblicket och utströdde några brödsmnlor framför dörren. Fåglarne, tama af hunger, plockade begärligt upp dessa smulor, och den stackars fickan erfor ett stort nöje af att se deras ifver; ett melankoliskt leende flög öfver hennes drag, Arnould blef förtjust, och alla nattens fantastiska bilder försvunno genast. (Forts.)