Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1851, sida 1

VI. Om valsättet. (Forts. fr. N:o 148.) Vi skola nu söka att bestämma sjelfva såttet för rösternas afgifvande, d. v. s. valsåttet. Om, såsom vi ofvan visat, det icke låter göra sig att på en och samma plats församla millioner menniskor, på det att de ex proprio motu må kunna stifta lagar, så låter det åsven lika litet göra sig att församla dem för att vålja sullmäktiga representanter. Man måste dersör bilda valdistrikter, som hafva att utse en eller flera representanter. Dessa kunna utses antingen genom direkta eller indirekta val. Uti ett land med 3 å 4 millioner innebyggare, som kunna representeras af några hundra, och der valdistrikterna ej åro alltför utstråckta, år ej något som hindrar det direkta valsåttet, såvida befolkningen lefver i nåstan daglig kontakt med hvarandra och kånner såvål hvarandra som detaljerna af sin styrelses politik. Hår år möjligt att hafva det direkta valsåttet, hvilket vi erkånna såsom det enklaste, kraftigaste, nyttigaste och sannaste. Men ehuru befolkningens antal i Sverige ej lågger derför hinder i vågen, tro vi att man ej ånnu med hopp att få ett lyckligt resultat, kan begagna sig af direkt valsått. Landets utstråckning och den ånnu ej tillråckligt spridda politiska bildningen synes fordra ett indirekt valsått. För att hvar och en må kunna på ett intelligent sått utöfva sin valrått, för att han må sjelf kunna vålja direkt, år det nådvåndigt att han ej blott har en allmån öfverblick af sitt lands ställning, utan ock kånner saker och förhållanden i detalj. En helt enkel initiation år ej tillråcklig. Om man ej kånner de olika partier och intressen, som agitera samhållet och tåfla om att styra dess gång, om man år okunnig om dessa partiers och intressens mål, om deras medel och krigslister, om de krafter öfver hvilka de disponera, om hvilket inflytande de hafva vid hofvet, i ståderne och på landet — om, såga vi, man ej har kånnedom om allt detta, huru skall man vål då kunna bedömma, på hvilken sida fåderneslandets intresse år? huru skall man kunna veta, hvilka mån båst uppfylla ögonblickets behof och hvilka bland dessa mån förtjena största förtroendet för sin årlighet och trofasthet i befråmjandet af fåderneslandets sanna fördel och åra? Dessa kunskaper åro frukter af en politisk uppfostran, och denna uppfostran bör kunna erhållas genom pressen och utöfningen af det indirekta valsättet. Derföre bör pressen, hvilken för nårvarande nåstan år det enda politiska bildningsmedlet hår i Sverige, bemöda sig att icke endast omtala notiser utan åfven meddela populära och undervisande artiklar om vigtigare samhållsfrågor. För att derför slutligen blifva i tillfålle att såtta medborgarne i besittning af det båsta valsåttet, år det af högsta vigt att, såvidt möjligt år, utbreda och sprida kånnedomen om zUg——:öH nitileeet