Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1851, sida 1

——77 Hvem vågar neka att majoritetens vilja bör beherrska minoritetens? — att det allmånnas intresse icke går framför den enskildes? Den vigtigaste undersökning bör alltså gå ut på att finna de reglor som böra innehällas i vallagen, på det att den må så organisera och indela samhållet, att majoritetens vilja med låtthet kan beståmmas. Emedan suveråniteten innefattar alla medborgarne utan undantag, så bör ock vallagen som ej år annat ån suveråniteten i handling, innefatta alla medborgarne. Vi såga vallag, emedan man år tvungen att taga sin tillflykt till val för att konstatera majoritens vilja. I små demokratiska lånder, såsom Schweitzerkantonerna, Glarus, Schwitz och Unterwalden, der fåderneslandet inskrånker sig till en enda dal, ifrån hvars medelpunkt, der byen, landets hufvudstad, år belägen man lått ser vakteldarne vid grånsorna, der finnes ingen vallag. Suveråniteten utöfvas på det enklaste och naturligaste såttet genom en sammankomst, en diskussion och en direkt omröstning af de tillstådesvarande medborgarne. Detta år folksuverånitetens princ.p i hela sin strånghet och oböjliga logik. Styrelsen uppkaslar frågan, talare debattera och når allt blifvit sagdt, om aftonen når solen sjunker bakom bergen, skrider man till områstning. De uppråckta hån derna råknas, majoriteten beståmmes och lagen år fårdig. Men i et större land kan det ej tillgå på detta enkla sått. Man kan ej på en enda plats församla millioner menniskor från 50 eller 100 mil aflågsna orter, och om åfven man församlade dem, så skulle dessa menniskor hvarken kunna diskutera eller besluta. Hvilkens röst skulle vara så måktig att den från tribunen kunde låta höra sig för ett helt folk församladt vid tribunens fot. Något dylikt år ej möjligt. Håraf följer att man måste taga sin tillflykt till en kombination, mer eller mindre invecklad för att erhålla uttrycket af den nationella viljan eller lagen. En mellanvåg visar sig straxt för tanken. Om ni ej kan församla flera millioner menniskor på en enda plats, församla då åtminstone på flera stållen 50,000 — 100,000 medborgare och framlågg för dem edert lagförslag. Samma svårighet möter likvål oss hår. Man har ej stort lättare att göra sig hörd af 100,000 ån af en million, och med svårigheten håraf förenar sig oupphörligt ånnu en annan. Efter detta sått att gå till våga skulle man hafva en mångd församlingar; dessa församlingar skulle besluta, de skulle hafva betydande minoriteter, och det skulle kunna hånda att, om man råknade alla röstberåttigade, man skulle finna att det varit minoriteten deraf som stiftat lag. Att tillvågagå på detta sättet år således ock så omöjligt, och vi måste således öfvergisva tanken på att få lagen direkt från folket. Man nödgas låta fullmågtige, som representera folket, stifta lagarne. Derifrån nödvändigheten att hafva en generisk lag, som såätter folket i tillfälle, att med frihet och sakkånnedom vålja dem, åt hvilka — q5555 k Egande nämnde herre rättighet att. i sina omför