Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1851, sida 1

Det år uppenbart att folket, sam sommonsat af en mängfalld individer, förenande i sig olika intressen, motsatta passioner, icke kan hafva en enhållig vilja. ej ens i afseende på de saker, som ligga folket närmast, således ån mindre i det som af allmånnare omfattning dock för folket år af största vigt och största betydelse — vi mena dess egen styrelse. Den absoluta enheten tillhör endast Gud. Folket kan derför ej med en enhållig röst ropa: detta vill Jag! Diskussionen börjar; oenighet och delning blanda sig deri; de individuella viljorna resa sig imot hvarandra, striden uppkommer och borgerligt krig skulle uppflamma, om man ej reglerade dessa oordnade rörelser och om ej i sjelfva tingens natur funnes ett medel tillräckligt verksamt för att konstatera, hvilken den vilja år, som i sig förenar de flesta individuella viljorna, och hvilken följaktligen år det största antalets d. v. s. majoritetens. I kraft af flertalets naturliga råttighet blir denna vilja lag. Denna slertalets makt visar sig öfver allt; den år nåra förtrolig med menniskan, den finnes i sederna, i bruken, i allt. Den tillhör denna tingens ordning, som beherrskar menniskan, utan att kunna af henne förstöras eller modificeras; denna makt år en del af den rena sanningen, en af den absoluta råttvisans sanningar; den år en af de fakta som bestyrker att Gud regerar på jorden. En arme, t. e., år hindrad i sin retrått. Frågan år om att uppehålla fienden några timmar får flertalets båsta. Chefen kallar till sig en af sina tappraste officerare och såger: Ni och edra soldater skola hålla stånd intill sista man. Ja general, svara officeraren och soldaterne, och de hålla stånd, de stupa — men arm6en år råddad . Flertalets makt år ovedersågligÅterstår nu sättet, på hvilket majoritetens vilja uppkommer. Det år tydligt att man, för att kånna allas vilja, och råkna ihop summan af dessa viljor, har behof af en samling af så vål uttånkta och ordnade reglor, att uttrycket af allas vilI jor kan af hvar och en kontrolleras. Ty annars kunde man riskera att erhålla ett resultat som vore allt annat utom det sanna. Det politiska instrument, om vi så få såga, som hårvid skall begagnas, bör vara så fullkomligt som möjligt. Vi önska att det må hafva en matematisk precision. På moraliska fakta år det omöjligt att anvånda en rigorös bestämdhet; men derför år det ock destomer nådvåndigt, att öfver allt så ka medel att så mycket som möjligt nårma sig denna beståmdhet. Vallagen, hvilken år ofvannåmnde politiska instrument, som bör innefatta det båsta medel till att uppnå den beståmdhet, hvarom vi nyss talat, bör derföre vara placerad i den politiska ordningens första linea. Denna lag bår vara basen får alla andra grundlagar; ty den innefattar en viss disciplin som samhållet underkastar sig, för att vara såker att dess vilja efterlefves. Samhållets vilja år majoritetens. ——L— — ne, och, liksom på alla den tidens porträtter, luktade