Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1851, sida 1

rått sattad, ylterst leder till folkets suveränitet. Och så år det verkligen. Det allmänna förnuftet uppkommer genom förening af individernas medvetanden. Men emedan individernas medvetanden åro olika och det svårligen låter sig göra att beståmma det inre vårdet af hvarochens, år man nödsakad att råkna dem efter antalet, samt sålunda låta majoriteten stifta lag. Ett beslut af denna majoritet år den mest riktiga, den mest moraiska, den mest starka och legitima lag, som af menniskor kan stiftas. Ett sådant beslut år sjelft ett uttryck af det suveråna förnuftet, af den absoluta auktoriteten och det sista ordet af hvarje diskussion. Medlet, hvarigenom detta allmångiltiga beslut skall bildas och erhållas, år en Representationslag, som kallar alla medborgare till att direkt eller indirekt bidraga till beslutets satlande. Detta beslut år visserligen ej sjelft suverånitet, men uttrycket och följden. af suveråniteten. Det bår derför utan ,invåndning åtlydas af alla, af regenten såvål som af undersåten. Ty Suveråniteten år Folkets, d. v. s. Majoritetens; Lagen år verkan af Majoriteten, d. å. en nödvåndig följd af Suveråniteten; Regenten, hvilken af Lagen (och af intet annat) undfått makt och rått, år verkstållare af den öfver honom stående Lagens bud; Undersåten (individen) respekterar i Lagen uttrycket af Majoritetens (som söretråler individernas, således äfven hans egen) förnufliga vilja. Sedan vi nu omnåmnt de vigtigaste låror om suveråniteten och derunder, såsom vi tro fullgiltigt visat, att denna tillhör folket, skola vi öfvergå till undersökning derom, huru denna Folksuverånitetens princip skall tillåmpas i Representationsfrågan. (Forts.)