Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1851, sida 1

—— —— —— — — — ——— —ä —ö —ö åklagaren tog till ordet under de närvarandes bisallsyttringar: — Charles Arnould de Longpre och Maria Emmelina de Meseray åro skyldiga till aristokrati, hvilket år bevisligt af ett protokoll, nedlagdt i råttvisans hånder af Marat. Vid detta vackra namn blottade presidenten sitt hufvud. — Dessutom äro bemälte personer skyldige till uppror emot det, den sista November, för sina råttigheter kåmpande folket. Vi vilja ock bjuda att de utan uppskof dömas af revolutions-tribunalet. — Ske alltså, svarade presidenten. Åter fattade han klockan och ringde, för att tysta sorlet af de nyfikna, och befallte att de anklagade skulle föras till skranket. — För Guds skull, hviskade Margareta till Arnould, låt mig få dö med er. Arnould steg först fram, helt lugnt. — Ditt namn? frågade presidenten. — Charles Arnould, markis af Longpre, svarade Arnould med bekymmerlöst utseende. — Och ditt namn? sragade presidenten Margareta. — Marie Emmelina de Meseray. — En ädel, uppoffrande kän-la hänför henne! ropade Arnould, hvilken tycktes liksom vakna ur en dröm; denna unga flicka år icke Emmelina de Meseray .... Derpå bleknade han, erinrande sig plötsligt att han vore nåra att störta den saderoch moderlösa; han tvekade, kämpade af alla sina krafter; slutligen segrade sanningen. — Nej, återtog han, denna ådla flicka år icke sröken de Meseray, utan Margareta Taillefer. Vid namnet Taillefer, redan ryktbart bland republi