Om den Inre Missionen i allmänhet och hr Kjellstedts s. k. Bibelvän i synnerhet. Når Skånska Posten först genom meddelade utdrag ur och sedan genom sitt formliga försvar för hr Fjellstedts s. k. Bibelvån våckte vår uppmårksamhet på detta arbete, trodde vi, förledda af bokens vackra namn, utgifvarens assigt dermed vara att, så vidt ske kunde, ändra de många språkfelen och råtta de icke sållsynta misstagen om grundtextens mening samt i någon mån förbättra eller begripliggöra stilen i vår gamla kyrkobibel. Detta ansågo vi såsom en värdig uppgift sör en bok, som kallade sig Bibelrånnen. Men vid första ögonkast i boken insågo vi vårt misstag; Bibelvånnen år en hårold för den krassa, bokstafliga ultra-orthodoxien. Den ger sig min af att vilja återföra menniskorna från villfarelser och andligt mörker, den låtsar ifra för en from barnatro; men en sådan orthodoxi, som Bibelvånnen predikar, skall förr eller senare, frambringa neologi och naturalism; och dess slutliga mål skall blifva otro och obskurantism. Månne hr Fjellstedt kan vara okunnig härom? Vi skola, måhånda, i det följande finna svaret på denna fråga. Det år allmånt bekant, hurusom s. k. Inre