sition, (sjelfva deltogo dessa i Ringeriksfesten och skjutsade sina gåster till målet för särden) stod färdig längs utåt slottsvågen och Östergade, ordnad i 18 sårskilda afdelningar, hvar och en med sin sana i spetsen, och omgifven af ridande assistenter. Det var ett högst lidligt och uppmuntrande skådespel. En god stjerna tycktes verkligen hvilat öfver denna utflykt, ty långre fram på dagen upphörde regnet, och Thordags morgonen var alldeles klar, så att man obehindrat kunde njuta af den herrliga utsigten till de af. slägsna snösjellen i vester. Alla voro högst tillfredsställda öfver fården och den hjertligaste och muntraste sinnesstämning rådde vid sjelfva festen. Fredagen den 13 dennes återkommo de resande till Uhristiania under loppet af eftermiddagen, de sista omkring kl. half nio, och knappt hade ? dessa anlåndt, förr ån regnet ånyo begynte. o 2 21: 2 På Krogkleven afsjöngs följande sång till de svenska och danska studenterna af J. Moe: Tred ud paa Fjeldels Styrtning her Og lad min Hjembygds fagre Dale En samlet Hilsen dristig tale Til dig fra Landet fjernt og ner! Det höie Snefelds hvite Pande, Den Dunkle Skov, de blanke Vande, Den milde Slette — her du faar Ett Billed af vort Norges Vaar! Dog aabnes denne Klippeport Ei for Naturens Pragt alene; Du seer en megtig Fortidsscene Med klare Sagn om Djervt og Stort. Hist under Hengebirkens Lunde I Houg de gamle Kjemper blunde; Bland disse Höie Olaf gik — Der har han faaet sit Kongeblik. Og endnu paa sin Odelsjord I Bjelkehuset Bonden sidder Og skuer over Dalens Vidder, Daadsdygtig, ordsnild, settestor. Han voxte mellem store Minder — Om lidt du ham dernede finder. Tred under Sommerkveldens Hvelv Da ikkun hen og pröv ham selv. Siig, Broder fra det stolte Land Med Naaleskov og brede Söer, Siig, Broder fra de milde Öer, Om ej dit Hjem du kjende kan? O, Norden vorder dog det samme I Fjeldets Favn, i Havets Ramme — Har det du fölt, og seet dig met, Saa lad os söge Dalens Et. Afskedssesten på Klingenberg den 13 på aftonen började under lyckliga auspicier, ty det våldsamma regn, som hotade att hålla i åtminstone under den dagen, upphörde mot aftonen, och i stållet blef vådret klart och stilla, hvarigenom det blef möjligt för damerna att spatsera omkring i det fria. Detta kunde också behösvas, ty antalet af festens med lemmar var så stort, att man aldrig någonsin sett en så talrik festpersonal i Christiania; man anser att 5000 menniskor, herrar och damer, varit nårvarande. Klingenberg erbjöd denna afton en ovanligt praktfull anblick; salongen och paviljongerna voro dekorerade i grönt och upplysta genom lampor, och rundtom i parken såg man grupper af festligt klädda herrar och damer. I salongen musicerades, utfördes sånger af de tre sångföreningarna och dansades skiftesvis. Sedan en sång till de norske Kvinder blifvit utförd af danska sångföreningen, besteg pastor Grundtvig talarestolen och tolkade i ett sjålfullt föredrag den glådje. som detta och dylika möten skulle bringa öfver norden i allmänhet och Norge i synnerhet. Från damerna i Christiania öfverräcktes efter ett tal af prof. Velhaven åt de svenska och danska studenterna två smukt utfejede fanor, för hvilken gåfva först mag. Sveder tackade å de svenska och sedan kand. Plough å de danska studenternas vågnar. Mag. Hammerich tackade i de fråmmandes namn Christianias familjer för deras storartade gästfrihet. Efter flera tal af mag. Blomstrand, stud. Thorarinsson, prof. Hauch och stud. Heltberg slutades festen med ett praktfullt fyrverkeri omkring klockan 1. Den kordialaste ståmning herrskade hela aftonen, som visserligen — såger Morgonbladet — långe skall ihågkommas af Christianias inbyggare. Af de vid festen afsjnnona sånger hitsätta 63 MM — — AA AA Me AA AA mm AA mm AA mA AMA ren mm m— rn AM -——E66 — 2 —