Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1851, sida 1

.B333 — framställda förändringsförslag godkändes till alla delar, utom hvad angick tullen på karduansoch färgade skinn, hvilken på begäran af hrr Lund och Berg ytterligare nedsattes till 36 sk. pr skålp. Vid artikeln askar och dosor, den första der värdeförtullningen blifvit utbytt mot vigtförtullningen bifölls, efter en liflig debatt, denna förändring med 29 ja mot 16 nej. Vid artikeln bränvin godkändes förbudets upphäfvande med 31 röster mot 14. Den af herrar Bergman, Hasselgren, Ekelund, m. fl. yrkade nedsättning i tullen på fisk, torr, förkastades med 21 röster mot 19, äfvensom med 23 röster mot 22 Hrr Werns, Gustafssons, Indebetous och Ekelunds yrkande på ytterligare nedsättning i tullen på vissa färgämnen. Den af utskottet nedsatta tullen på ofärgadt bomullsgarn från 5 till 4 sk. godkändes med 39 ja mot 8 nej. Den på art. pergament föreslagna tull af 1 rdr 12 skålpundet nedsattes till 36 sk., emedan största delen af denna vara vore att anse såsom råämnen för bokbindares och portföljmakares arbeten. En mycket vidlyftig diskussion uppstod öfver utoch införsels-förbudens upphörande för tackjern. För bibehållande af förbudet talade Hrr Berger, Indebetou och Sundin; för dess upphörande herrar Wern, Schwan, Halling, Ekholm och Cassel. Den sednare meningen segrade med 24 röster mot 17. Plenum slöts först kl. å till 4 e. m. Bondeståndet beslöt att genom Kon. befallningshafvande i Östergöthlands län af Lysings häradsboer till ståndets kassa infordra arfvode för tiden mellan den 15 November och 7 Februari, under hvilken tid häradet, i följd af klagomål, icke vid riksdagen haft någon representant. — Statsutskottets utlåtande N:o 146, i I hvilket afstyrkes väckt motion ang. utsyningsrätt å ombergs kronopark, godkändes. Stats-och ekonomieutskottens utlåtande N:o 3 om statens öfvertagande af kostnaderna för kronobrefbäringen m. m. återremitterades. Samma utskotts utlåtande N:o 26, hvari tillstyrkes underdånig skrifvelse ang. inrättande af särskilta domstolar för behandling af brottmål, blef efter en längre debatt afslaget. — Slutligen föredrogos och biföllos ekonomiutskottets utlåtanden N:o 102—105. Sekreteraren i ståndets enskildta besvärsutskott. magister Ekbohrn, blef af ståndet antagen till e. o. kanslist i ledigheten efter kamreraren Aspelin, som rest utrikes. Eftermiddagen. Ridderskapet och Adeln. I ståndets aftonplenum uppträdde först hr af Dahlström i opposition mot de af frih. Bonde om förmiddagen framställda liberala handelsåsigter och sedermera upplästes ett, af hr Silfverberg författadt, skriftligt anförande i samma rigtning. Äfven hr v. Hartmansdorff tog till ordet och sökte i ett långt anförande vederlägga det, som i föregående plenum blifvit andraget mot bibehållandet af tulllindringarne; hvaremot statsrådet Gripenstedt i ett utförligt och sakrikt föredrag uppträdde för tull-lindringarnes afskaffande. Uti nämnde föredrag, som tillika innefattade en öfversigt af våra handels-förhållanden, vidrörde hr G. jemväl den så mycket omtvistade diplomatiska sidan af saken och förklarade öppet, att han ansåg denna yttre sida vara af stor vigt. Engelska kabinettet hade visserligen icke gjort något anspråk i ton af hotelse; men det hade framställt rättvisan och billigheten deraf, att sedan England medgixvit en fullständig navigationsfrihet utan alla differentialtullar, sådana undantagslagar måtte afskaffas äfven i de länder, som af denna frihet önskade sig begagna. Äfven Holland hade i diplomatisk väg lagt vigt vid denna fråga, sedan jemväl der en friare navigation, medelst en, i Aug. månad sistl. år af Generalstaterna antagen, på fria prineiper stödd navigationsakt, trädt i verkställighet. Talaren öfvergick derefter till en ganska interessant jemförelse mellan den direkta och indirekta handeln, åt hvilken förstnämnde hån, hvad Sverige vidkommer, icke ville gifva något absolut företräde. Han ådagalade, huruledes vår fraktfart alltjemt varit och ännu mera efter en allmännare navigationsfrihet skulle blifva oberoende af en direkt import, hvilken ofta med t. ex. obegränsade ordres till långt aflägsna länder, visat sig vara både kostbar och äfventyrlig genom betydligt anlitade krediter m. m. Också hade vår fraktfart på de transatlantiska vattnen till minsta delen bestått af den direkta importen. Denne hade neml. sysselsatt knappt mer än å:del af fartygen. — Slutligen omnämnde hr t. f. finansministern i förbigående att framställning från engelska kabinettet blifvit gjord om naturalisation i Sverige för engelska fartyg; men att Reg.