Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1851, sida 1

Den högtid, glädjens och förbrödringensGötheborgarne i Lördags firat, skall långe lefva I deras minne; den skall våcka långtan efter flera dylika, sedan man nu så godt som för första gången fått rått smaka nöjet af ett större studentbesök. De skandinaviska sympathier, den uppmårksamhet och oförstållda hjertlighet mot sina gåster, som vårt samhålle denna dag ådagalade, vederlågger tillika på ett eklatant sått den ofta af fördomen mot detsamma rigtade beskyllningen för egoism och kånslolöshet. Nej. en ren och stor ide — såsom den skandinaviska år det — kan ej annat ån vinna terrång på en ort, der det finnes så mycket ljust praktiskt förstånd i förening med så mycken vårma för allt godt och sannt. Visst år åtminstone, att den förenade Dansk-Lundensiska ynglingaskaran gjort en stor erdfring i Götheborg, hvars innevånare — låtom oss utan blygsel tillstå det — måste gifva sig utan svårdsslag och tåga af med yslygande fanor och klingande spel;men det år ej underligt, ty hvad erösrarne vunno var — hjertan. Vi erkånna med verkligt nöje alt sjelfva festtillstållningen syntes oss sördeles lyckad, för att vara arrangerad så der på elfte timman. I synnerhet gjorde dekorationerna i Brunnsparken, till hvilka vi långre ned skola återkomma, mycken heder åt dekoratörens, hr Meijers smak. Äfven belysningen, ehuru anspråkslös, verkade likvål i parken ett rått angenåmt afbrott mot nattens halfdunkel der rundtomkring. Deremot äro vi snarare vår Herre ån illlställarne obligerade för att ej sestens bålar blefvo öfversvämmade af en större qvantitet vatten ån som vanligtvis belöper sig på spirituosa. Genom det lilla, hela tiden igenom påhållande sommardugget (hvilket ju når som helst kunnat förbyta sig i en hel syndaflod) ville kanske himlen — åfven med I risk att bli anklagad för personligheter — I gifva vederbörande en vålment varning att ej mer tillstålla sådane fester under bar himmel, så vida icke i nårheten någon större lokal finnes att tillgå som regnskjul. Dessutom om tillstållarne, hvilkas nit för saken vi för öfrigt högakta, lika mycket rådfrågat sin klokhet som detta sitt nit, så tånka vi oss att de t. ex. handlat så hår: De hade i tid och utan att behåfva särskild påstötning genom tidningarne uppmanat stadens innevånare att öfverlägga om och deltaga i det tilltånkta mottagandet. Derpå hade de — naturligtvis i Götheborgska samhållets namn — afskickat en inbjudning till studenttåget aft egna oss en hel dag och ej blott de få timmarne efter återkomsten från Trollhåttefården. Som studenterna utan tvifvel gålt in på detta förslag, så kunde man då haft tillfålle ej blott att arrangera en mera storartad fest (hvartill såkerligen hvarken vilja eller medel hårstådes saknats) utan åfven att visa gåsterna hvad vår stad möjligen kan hafva beskådansvårdt, som börsen, trädgärdsföreningen o. s. v. Vi hafva för principens skull, ansett oss böra äfven nu sast post sestum upprepa dessa till en del i några förra nummer framstållda anmärkningar, men a —— ——— — E—————m mm — nn