Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1851, sida 1

församlingen skall uttala den önskan, att författningen helt och hållet eller delvis skall sörändras, så skrides till denna revision på söljande vis: Den genom nationalförsamlingen uttryckta önskan blir först ett desinitift beslut efter trenne på hvarandra följande behandlingar, som hvardera måste åga rum med en månads mellanrum och hafva en majoritet af 3 sjerdedelar af de voterande. De voterandes antal måste minst vara 500. Revisionsförsamlingen utses blott får 3:ne månader och får endast sysselsåtta sig med revisionen för hvilken hon blifvit sammankallad. I maktpåliggande fall kan hon likvisst åfven vidtaga nådiga lagstiltninesälgärder.Den 28 Mej lopp emellertid till ånda, utan att något revisionsandragande blef inlemnadt, men endera dagen år något dylikt att förvänta. Pyramidklubbens revisionsandragande, som, antaget i klubbens måte d. 26, skall framlemnas af hertig de Broglie, lyder som följer: -Undertecknade, representanter, hafva i det syftet att återgifva nationen fulla utöfvandet af hennes suverånitet, den åran att föreslå sörsamlingen, det önskan om författningens revision måtte uttalas. Genom detta andragande ståller sig pyramidföreningen på den absoluta folksuverånitetens ståndpunkt, under det legitimisterna på förhand förklara: Antingen total författningsrevision eller ingen föråndring! Antingen. legitim monarki eller republik! Uti pyramidföreningens debatter d. 26, bemödade sig alla talarne lågga i dagen, att det icke tillkommer den nuvarande nationalförsamlingen att inskrånka en följande församlings bemyndigande och ,dymedelst ingripa i folksuveränitetens fulla utöfvande. Legitimisterna hafva derföre åfven illa upptagit detta pyramidklubbens nya revisionsandragande, ehuru det påtagligen år beråknadt på att, genom det svåfvande och obeståmda i sin affattning erbjuda alla partier en sammansmältningsterrång, och de skola icke behandla det annorlunda ån som det innebure presidentskapsförlängning, konsulat och kejsardöme. Den stållning partierna i detta ågonblick intaga år imellertid en gåta, till hvilken fruktan får folket, fruktan för landet torde vara nyckeln. Legitimisterna, som så stolt utvecklade den hvita fanan, genom förordandet af författningens totala föråndring, båfva nu tillbaka får sin djerfhet och hafva senast beslutat att icke ingifva något sårskildt andragande, utan att understödja något af dem, som varda ingifna, och begagna tillfållet att uttala sig som parti. Leo de Laborde, som tänkt att på egen hand fordra en total revision, har måst böja sig under partidisciplinens ok och afstå från detta sitt uppsåt. Legitimisterna åro alltså stadde på återtåget, som de betåcka med valreformens uppråtthållande. Äfven Bonapartisterna, som fordrade blott en partiel revision, som kunde undanrödja hindern för presidentens ätervåljande, visa sig klenmodiga och åro på retråtten, men hvilken de betåcka med den önskade återgången till allmånna röstråtten. De i så olika riktningar retirerande partierne äro dock enige i att yrka en fårglås revision, en revision utan mål; dock stål