Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1851, sida 1

— ——— —————— —— — ——— Såsom en belöning får detta infall, befallte septembrisören gendarmerna att instånga honom i sållskap med sröken de Meseray. Annu en gång låt bonden sitt offer göra några språng, till drinkarnes förlustelse. Efter två eller tre piruetter försvann den stackars presten i det rum, som tjenade till fångelse. — Ja-så! det der år min reskamrat, mumlade han, då han varseblef fråken de Meseray. Det år ledsamt att guillotinen skall utgöra målet för vår resa. — Ack, tänkte Emmelina, så långe jag var ensam var dock Arnould hos mig. 2 Jag åmnar icke beråtta låsaren alla de minnesvårda händelser, som intränade denna dag på den gamla borgen i Vermandois: kyrkan vanhelgades och hårjades, altaret blef kullkastadt, de gamla banren förstördes, predikostolen förvandlades till en tribun, några hånryckta godsegare predikade frihet derifrån, septembrisören låste Marats tidning och sans-culotternas kateches. Jacques Taillefer, Som önskade att hädanester slippa all befattniog med landets styrelse, bars mot sin vilja i triumf ånda in i kyrkans skepp; och såsom hans apotheos satte en af klubbmånnen en krans af vinrankor och sådesax på hans panna. Septembrisören bade befallt, att alla helgon skulle tagas ur sina nischer: före aftonen lågo tjugo oformliga bilder i stoftet på Orignys gator. I sin blinda ifver sönderbröto bönderna, vid porten till ett gammalt lasarett, tvenne kolossala stenblock, föreställande två druidiska gudomligheter, hvilka archeologerne och archeograferna evigt skola sakna. På gatorna bar man omkring råda trasor, sjöng pa