Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1851, sida 1

—— —— HDL HL BL BL BELL — U—ULX— —!B—— — Hör icke på den der vattendrinkaren! sade septembrisören— Om ni endast lyder edra sjudande passioner, så farväl, återtog Jacques Taillefer; jag tvår mina håner. Med dessa ord ilade han mot trappan får att skynda till Sin dotter; men man tog fast honom såsom en förrådare, och tjugo beväpnade armar lyftades ögonblickligen öfver honom. Doda mig! ropade han. Lifvet år ett fängelse, döden år ett tådernesland! I samraa stund slösade Margareta knäböjande sina omsorser på Arnould, med en qvinnas medlidande och en älskarinnas hela ifver. Och under dessa omsorger bad hon Gud för sin fader. Ja, hon bad; och just under denna bön nådde dessa fasansfulla ord hennes öron: — Kasta till henne sadrens hufvud! Han såg sig omkring med förfårande blickar: allt var tyst inne i den stora salen; men utanför var tumultet rysligt. Hon lyssnade med en dödande ångest: — hon hörde orediga skrik, tjutningar likasom af vilddjur, hvilka söndersleto Iivarandra; — dörren till försiugan slogs upp, och — ett blodigt hufvud rullade fram till hennes fötter. En dödskyla skakade hela hennes varelse, och kon sat te hånderna för ansigtet. Då vakna de fröken de Meseray ur sin vanmakt och släpade sig till det blodiga hufvudet. Hon såg ut som ett lik, up)stiget ur sin graf; smärtsamt vidgades pupillerna i aennes Ögon och med stockad röst snystade hon: — Min sar! Margar eta betraktade Emmelina och sade med genomträng ande röst: