Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1851, sida 1

lagtkamrarne eller sörberedt utkast, enligt hvilka en arssskatt pålades de stora godsegarne och den rörliga sörmögenheten och några föråndringar intrådde i beskattningen af några konsumtionsartiklar. Genom skatten å arf — i första ledet — hade kabinettet hoppats erhålla en årlig inkomst af 25 a 3 millioner. Men på grund af de inskrånkningar, som kamrarne gjorde i dessa lagutkast, och efter att isynnerhet punkten rörande arf i första ledet var uppgifven, kunde man nåppeligen hoppas, att inkomsten af skatten skulle betåcka ens hålften af det årliga deficitet. De Senaste voteringarne hafva imellertid upphåft hela lagens verksamhet; ty den hade sitt väsendtligaste stöd i tvenne punkter: 1) i afgiften på arf i första ledet, och 2) i den ed, arfvingar skulle aflågga till staten. Vid voteringen öfver den 1:sta punkten hade en del af det liberala partiet allaredan vågrat sitt understöd, enär de liberale, som hade egendom, kånde sig drabbade i sitt eget intresse, och heldre ville förneka sitt politiska program, sina vånner och sin patriotism, ån sitt materiella I intresse. Likasom representanterna för den sasta egendomen känt sig drabbade genom den första punkten i lagutskottet, på samma sått drogo, vid omröstningen öfver andra punkten, representanterna för den rörliga sörmögenheten, kapitalerna, sig tillbaka, och hela lagen skulle, om den antagits i detta stympade skick, kyappast hafva lemnat staten 1 af det belopp, som var beråknadt. Vid debatten om eden anförde det katholska partiet från moralens ståndpunkt, att det icke ville bringa någon i kollision emellan hans intressen och hans samvete. Härpå svarade lagens försvarare mycket rigtigt: I så fall måsten J icke allenast fördöma eden, utan också den uppgift, hvartill arfvingen nu år förpligtad emot staten; ty hans intresse skall såga honom: uppgif så litet som måjligt; hans samvete deremot: såg framförallt sanningen. Enligt det jesuitiska partiets lära synes alltså samvetet icke hafva något att skaffa med en lögn, så långe icke Guds namn dervid blifver högtidligt kalladt till vittne. Vid den slutliga områstningen om paragrasen angående edsafläggelsen, blef den förkastad med 52 röster mot 39 röster. Ministeriet såg sig således öfvergifven af majoriteten och af sina hittills varande vänner, och då det icke ville blifva sitt program otroget, tog det lagutkastet tillbaka och ingaf sin afskedsansökan. Den hade sitt stöd i det upplysta liberala partiet, till hvilket den egendoms-besittande och industriella besolkningen i Belgien hörer; men det måste erfara, huru vanskligt det år, att stålla patriotismen i strid mot intressena, och att intet politiskt parti kan grunda sitt system ensamt på den stora egendomsbesittande massans moraliska mod och uppoffring. Vi tro icke att ett fullståndigt ministerombyte i detta ögonalick år möjligt. Hvarken det andliga eller det radikala partiet skulle vara i stånd att bilda en minister, hvars program kunde tillfredsstålla den hittillsvarande majoriteten och landet. Troligen år det derAT F—T— —