Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1851, sida 1

fö: vuiug med regeringens utmärkta och mängdilliga förtjenster om nationens framåtskridande så vål i materielt som politiskt hånscende. Hvad som isynnerhet lånder denna regering till beröm, år den outtröttliga uppmårksamhet den egnat de folkklassers materiella vålstånd, hvilkas missnöje i andra länder utgör revolutionernas förnämsta anledning och nåring. Uli ingen annan stat har regeringen så som i Belgien varit betänkt på att genom förbättrandet af arbetarnes stållning tillvågabringa en sast grund, från hvilken man lugnare kan emotse den öfver Europa frambrytande krisens annalkande. Inråttandet af en allmän pensionskassa för arbetare, den nyligen ånyo voterade grundkreditkassan-åro steg af verk lig social betydelse, som styrka regeringen, emedan de tillvinna den folkets förtroende. Den af regeringen nyligen föreslagna lag om skatt å arf slutar sig till serien af de materiella reformer, får hvilka ministeriet Frere be sitter en så lycklig organisationstalang. Ingenstådes i hela Europa har ej heller så som i Belgien folkets materiella och moraliska tillI stånd höjt sig på grund af de inom styrelsen rådande sunda politiska åsigter, hvilka dock understundom af yttersta hågran blifvit beskyllade för att vara kommunistiska. vi vilja blott hår omnåmna en allaredan i flera år giltig lag, enligt hvilken regeringen år befogad att afhånda kommunerna sådana jordar, som, ehuru de kunna odlas, dock åro ouppodlade; denna lag har haft till följd att flera tusende tunneland dittills obrukad jord blifvit uppodlad. Den Belgiska ministeren, som sedan den 12 Aug. 1847 står i spetsen föt styrelsen, år den enda på kontinenten som bibehållit sig under revolutionen 1848. Dess taktfulla, såkra hållning förhindrade skakningarne i Frankrike och Tyskland från att utöfva någon mårklig inslytelse på det neutrala Belgien. Ja, man kan nåstan påstå, att revolutionens framsteg hämmades genom Belgiens fasta hållning. Derest det radikala partiet i Belgien förenat sig med det socialistiska Frankrike, hade en republikansk invasion öfver Rhen varit mer ån sannolik. De konservative i alla europeiska stater åro således denna minister tacksamhet skyldige för det den förstått alt på annan våg, ån revolutionens, uppfylla de radikales önskningar, och åtminstone i en kontinentalstat hafva beredt den konservativa principen segren utan kanoner och oktroyerade lagar. Det nuvarande ögonblicket synes öfverallt framkalla reaktionens öfvermod, och, liksom i Tyskland jesuiterna icke försmått att tråda i förbund med de radikale, sålunda ser man också i Belgien presterskapet förena sig med de radikale för att störta ministeren. I kam rarnes nuvarande session skulle företagas och till en del fullåndas de vigtiga arbeten, som kabinettet Rogier-Frere anmålt i sitt program och hittills med ihårdighet fullföljt. Det ville ordna budgeten, betåcka deficitet och försåkra sig om nådiga medel till utförandet af de stora företag, som det påbörjat i hela landets intresse och med hela landets bifall. För att förbättra finanserna hade man allaredan före—näkfä—k4 EEE