Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1851, sida 1

råd gåfvo henne, valde hon en våg, som skulutrustat med en frisk sjål — hade denna fått kritik. Fastån frun i huset talar litet för mycket om sina pigors fel och sina mjölk— — —— — 5 le föra till en aktad och oberoende stållning. Hon verkar i sitt kall — naturligtvis inser hon icke genast det oriktiga i de allmånna principerna; hon söljer dem således. Småningom går ett ljus upp för henne, och hon kommer efter flera års förlopp till den sorgliga insigten, att hon, sig ovetterligt och ofrivilligt gjort mycket ondt, qvåft många naturanlag, dem hon bort på det sorgsäälligaste vårda. Hon skulle nu gerna vilja följa sundare principer och rådda hvad som ånnu kan råddas; men hon får det icke. Bland barnen finnas många, som naturen ljus, luft och friska nåringssafter, skulle den blifvit något skönt och ådelt; men den förvisades till en sjukhus-atmosfer; jorden sörtorkades omkring den spåda plantans rot, och ingen dagg från himlen föll på dess blad. Den stråfvade uppåt med sina veka stånglar, och man tvang den att våxa krokig. ö Det står i ett poem af Grundtvig (Aabent Brev til mine Börn): I -Jeg seer med Gru i Dågnets Skolefart Til Gravens Mulm et Vaddelöb med Dåden. Jeg seer med Vemod paa de Glutter smaa, Hvis Kinder glöde, og hvis Öine tindre; Thi ogsaa de skal brat i Skole gaae I Og immer, mens de voxe, blive mindre. I Der visner Rosen i Gravluften qvalm, Får end til Duft den Deilige oplukkes; Der brister Öiet paa Ligbaarens Halm, För Nogen tänker paa, hvad Lys der slukkes. Ja, blöd mit Hjerte, ved de trange Kaar, Og skam Dig ei, om Graaden kveler Rösten! Til Vintren vies der den unge Vaar, For Sommeren besveget og for Hösten.Så år det i sanning. Sjäålens brodd qvåfves, och blott en själlös form återstår. Följden af nutidens bakvånda uppfostran år, att barnen, i stållet att med lust och vettgirighet tillegna sig det lärda och gå vidare genom egen eftertanke, betrakta skolan som ett fångelse och undervisningen som en plåga. Når de en vacker dag slippa ut, kasta de grammatika, lexikon, läsebok, katekes och alla andra låroböcker upp på vinden eller i skråprummet. De låsa nu mera intet annat ån romaner, och det finnes ingen, som såger dem, hvilka författare som arbeta på att bilda sjål och hjerta, och hvilka som stråfva att vanskapa dem; de taga i hast till det första såsom det båsta: Grefven af Monte-Christo,Hin Ondes Memoirer, eller -Jeanne Tuyon,0. 8. v. Ingen, som har ett menniskohjerta, kan med lugn se denna vandalism. Men hvad skall man göra för att rådda anden från stridåd, vattendöd och förgiftning? III. Uppfostran i hemmet kan man icke vidröra; den får blifva som hemmet år, och lyckligtvis kan den blifva moraliskt god, oaktadt den i afseende på intelligensen står under all kors goda egenskaper, kan hon likvål ega enda gång i sin ungdom hade ban blifvit kallad till I 2 L— tttzZ 3. oo :OAO OM