Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1851, sida 1

QMAAA och brand, som den dagen skulle utföras. Men äfven denna gången ha de reaktionåre blifvit svikne i sina förhoppningar. Då, såsom sagdt år, den otjenliga väderleken tillintetgjorde all den härlighet, som man annars beredt till fröjd och gamman för Parisarnes öron, ögon och alla sinnen, har eder stackars korrespondent också gätt miste om spaltfyllnad. Detta var så mycket mera obehagligt, som de under förliden månad timade politiska håndelserna i Frankrike äro alldeles lika den nåstföregående tidens. Sjelfva utnämningen af den nya gamla ministeren är ju ej annat ån ett af de månsselldiga bevis på att monsieur le President och de öfriga, som makten åga, vilja regera efter sina hufvuden och, genom att trotsa oppositionen, bereda sig våg för en statskupp. Nationalförsamlingen fortfar att arbeta på det vanliga såttet, d. v. s. den oefterråttliga majoriteten söker hvarje tillfålle att lägga i dagen huru mycket hon hatar republiken. Projectet till ny lag om national-gardenas organisation har en gång ventilerats i nationalförsamlingen, som beslöt att den ännu en gång skulle komma under diskussion. Denna lag indelar gardena uti infanteri (bestående af kompanier, bataljoner och legioner), kavalleri (der sådant kan finnas vara af behofvet påkalladt), artilleri (endast utåt kusterna och i fåstningarne), samt sapeurs-pompiers öfverallt der de kunna inråttas). Hvarje kompani våljer genom direkt omröstning korporaler, underofficerare, löjtnanter och kaptener; ösrige högre befäl våljes genom delegation. Corpscheferne utses af den exekutiva makten. Regeringen medgifvas två år, för att i öfverensstämmelse med denna lag verkstålla de erforderliga föråndringarne; intill dess bibehålles nationalgardet i sitt nuvarande skick. De liberale kåmpa emot antagandet af denna lag, som, derigenom att hon utesluter en stor del af medborgarne från råttigheten att båra vapen till frihetens och konstitutionens beskydd, alltför mycket lågger i dagen sin opposition emot revolutionen 1848. Den fråga som likvål mest agiterar sinnena år konstitutionens revision. Presidenten och hans anhångare inse alltför vål att på lösningen af denna fråga bero deras förhoppningar. Således såtta de alla sina disponibla krafter i rörelse för attfrån departementerna införskaffa petitioner, som fordra revidering af konstitutionen och, såsom följd deraf, prolongation af Louis Napoleons presidentskap. Men med kånnedom om antalet af representanterne, som tillhöra republiken, år det ju fåfångt att tro det nationalförsamlingen skall besluta sig för revisionen, ty 111 Hafkonstitutionen den 4 November 1848 såger ju: -När, under loppet af sista året, nationalförsamlin gen har gifvit tillkänna sin önskan att konstitutionen må blifva modisierad, antingen alldeles eller till en del, så skall man på följande sått skrida till revision: Den af nationalförsamlingen uttryckta Önskan skall ej anses desinitif förr ån efter tre på hvarandra följande öfverlåggningar med en månad mellan hvarje