Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1851, sida 1

Korrespondens från Paris. Paris den 11 Maj. Frankrikes politiska haf år lugnt och stilla; Frankrikes politiska haf har aldrig varit så upprördt och oroligt som för nårvarande! Se der två omdömen, alldeles motsatta hvarandra och dock båda sanna och på goda skål grundade. Ty å ena sidan hafva republikens vånner slutit sig tillsammans i en stark falang som med blicken oaflåtligt fåstad på 1852 i allt visar tålamod och hopp, men på andra sidan stå republikens fiender, ehuru sinsemellan delade i flere fraktioner, med sina oupphörliga agitationer och försök att framkalla en konflikt, för att deraf få anledning att realisera sina mörka anslag emot friheten, upplysningen och framåtskridandet. Striden emellan dessa båda partier föres offentligen i National-församlingen, men de reaktionåres håftigaste anfall och brottsligaste ståmplingar utgå ifrån ministrarnes, i synnerhet inrikesministerns byråer. Man skall komma i håg att Frankrike år det land der centralisationssystemet år strångast genomfördt. Republiken har ej gjort någon förändring i landets administration. Chefen för den exekutiva makten, vare sig president eller kung, verkar med sin myndighet ånda ner till komunens lågsta tjensteman, ty, t. ex., mairen är beroende af underprefekten, denne af prefekten, som åter i sin tur till och afsättes af inrikesministern och presidenten. Denna hierarkiska organisation af förvaltningen har onekligen sina stora fördelar i ett domhälle som besåstat sin styrelsesorm. republik eller monarki, och i spetsen för affärerna har en verkligen hederlig man, hvilken, fri från alla egennyttiga och sjelfviska begår, har för sitt högsta mål att föra samhållet till social och intellektuel utveckling. Men lått inser man, att denna makt hos presidenten i Frankrike att från sin upphöjda stållning kunna verka ånda ner i den minsta komun för nårvarande endast år ånnu ett medel i hans hand att fortsåtta sina planer, att kullkasta konstitutionen och qvarhålla sig i spetsen får årendena.