Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1851, sida 1

att ståndets talman ej hyste någon betånklighelst, att reservera sig så, att det syftar på Servationerna diskuteras ju icke. — Det lärer innerligt öfver att ett frå till oenighet och misstanka mellan Bonde-och B orgarestånden blifvit qvåfdt innan det hunnit gro och slå rötter. — Orsaken till och grundlagsenligheten af det beslut, som sistl. Lördag fattades i ett annat utskotts-betånkande, i åndamål att våcka det förut lyckligt qvåfda tråtofröt till nytt lif, åro och blifva för mig en oupplöslig gåta, åfvensom det förefaller mig högst besynnerligt, het vid att framstålla en proposition, som kunde gifva anledning till att ett af ståndet öfver samma åmne redan fattadt beslut blefve upprifvet och annulleradt. Hvem kan hindra en ledamot, vare sig i hvilket utskott som upphåfvandet af ett annat utskotts beslut? Realltså hådanefter ej erfordras mera, ån att noga taga vara på reservationerna och sedan, når tillfålle så yppas, utlågga dem såsom lockbete, för att se om någon enfaldig eller medgörlig vill nappa på kroken. I detta fall har man nu inom Bondeståndet föregått de andra stånden med ett exempel, som visserligen kan komma att efterföljas, men i sig sjelft visst icke år eltersöljensrärdt, Det år med djup smårta jag sinner, att pluraliten af mina ståndsbröder icke i Lördags erinrade sig det predikat, som sedan sekler tillbaka varit Svenska Bondeståndet tillerkåndt, nemligen benåmningen -Ilederrärda-. Det kan vara både Höghostigt. och -Högvördigt att dagtinga med sin öfvertygelse, att den ena dagen förkasta och den andra gilla en och samma sak; men Hederväårdt år det i min tanka icke. Det kan i åtskilliga fall vara Bondeståndet lik giltigt hvad medstånden tånka om detsamma; men att de skola tro dess pluralitet om att handla efter nyck, vara en våderhane, som svånger sig efter vindkasten — det kan och bör icke vara detsamma likgiltigt. Våra mot ståndare hafva långe påstått att vi behöfva förmyndare; vi hafva ofta med kraft och vårma vederlagt denna beskyllning, både med ord och i handling; men om de nu förnya densamma, så fruktar jag att mången ibland oss med handen på sitt bröst måste höra densamma och — liga. Att det beslut, hvari ståndet uti ifrågavarande sak vid sista plenum stadnade, icke kan I hafva någon önskad verkan på högre ort, derom år jag för min del fullt övertygad. — Huru litet man i sjelfva verket gjort sig reda för frågan i den form, under hvilken den i Lördags förekom, bevisas bland annat deraf, alt en ståndsledamot, som vid början af diskussionen talade för densamma, så hastigt greps af ånger, att han afhöll sig från att deltaga i roteringen. Sådana der drag äro i sanning rått karakteristiska och gifva mycken styrka deråt att omvåndelsen egt rum vid något gladare tillfälle, eller då någon outredd naturkrastl kommit ötrertygelsens magnetnål att i betydlig mån missvisa. Det der glada tillfållet, det kan ingen neka, var imellertid rått fiffigt valdt, just på en tid, då nåra nog halfva ståndet besinner sig på permission i sina hemorter. b Vidkommande kommitter och deras arbeSSX — St —