Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1851, sida 1

onda med godt, och läåtom oss ej likna våra onda bröder: mildheten har icke varit konungarnes dygd, må den dock blifva folkets. vi böra ej förspilla vära krafter på det förslutna, utan spara dem får framtiden; fremtiden tillhör oss; må den blifva årorik och flåckfri! Hånryckt störtade fröken de Meseray upp, ilade till predikostolen, sträckte sina armar mot Jacques Taillefer och nedföll sanslös ibland hopen. 6. Arnould skyndade fram till Emmelina, hänförd af en kånola, Ivari mera broderlighet ån kårlek. I det han passerade en pelare, råkade han att stöta omkull Margareta, som just då, tröstlös, darrande som ett låf och blek som dåden, bad Gud för honom. Ingen klagan kom från hennes låppar och han ilade förbi utan att mårka henne. Då han anlånde till fråken de Meseray föll han på knå och afvårjde de nyfikna både med armar och blickar; ifrigt upplyftade han henne och, stark genom sin kårlek för henne och sitt hat mot det upproriska folket, trångde han sig igenom hopen, kullkastande hvarje hinder i sin våg, och återkom till grefve de Meserays lilla kapell. Då Emmelina återfick sansningen,