Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1851, sida 1

— — eller franska papegojor i st. s. sosterländska menniskor. Man tror att språkundervisningen bör begynnas tidigt — ingenting kan vara mera oförnuftigt. Förr ån man t. ex. lårt de franska verberna kan man icke på egen hand öfversåtta en rad ur den simplaste låsebok, och ibland 60 barn sinner man kanske tre, som äro i stånd att låra sig konjugationerne, innan de äro tolf år gamla. Tyskan år i början något låttare; men långt komma barnen ej i en låsbok, om de ej förstå språkets syntax, och den år ånnu svårare, ån den franska formlåran. Men allt detta bekymrar sig ingen om, grammatiken skall in i hufvudet på barnen. Derföre har gubben Grundtvig fullkomligt rått, når han såger, -att vi med flit totalt förstöra de många medelmåttiga och förderfva de flesta goda hufvudena genom en onaturlig dressering. För glosornas skull qvåfvas tankarna, och den såkallade bildningen blifver ett fullkomligt vanstållande af sjålen. Methoden vid undervisningen år, att börja med, det svåraste först — huru klokt! Det engelska språket, som genom sin låtta satsbygnad, sina få och de svenska mycket liknande flexionsformer, just år egnadt att låras af barn, det spar man tills de blifvit åldre. Danska, som man kan låra på hundradedelen af den tid som spilles på Franska, står i stor ogunst hos folket. De danska romanerna, såga de, blifva ju öfversatta (ja, och tyvårr de franska åfven); och då kan man låsa dem på Svenska, det år det allra vigtigaste: den danska poesien — den svenska också, kan jag tro — bryr man sig icke om. -Familjen år vanligen utomordentligt prosaisk; den såtter visserligen våra stora skalder inom glas och ram, men låsa dem icke. Hvartill år språkkunskap nyttig? — det vill såga parlerandet. — Det år bildning, såger man. Det stod en gång för många år sedan i -Danske Folkeblad-: En sårdighet, som ett bildadt fruntimmer har gemensam med en matros, hvilken ofta besöker franska hamnar, kan vål ej betraktas som en del af hennes bildning.Jag tillåter mig att adoptera dessa ord, hvilkas författare jag icke kånner. Språk åro bildningsmedel, men för att blifva det, måste de odlas med förnuft, smak och skönhetsbegrepp. vill man hafva någon nytta af ett språk, bör man hinna till dess poetiska litteratur. Huru många komma så högt? En af hundrade. Huru mycken bildning skall man vål få af ett par läseböcker, en parlör, en stilåfningsbok och — når det går mycket långt — några obetydliga noveller, komedier och romaner, hvilka man lika vål kan låsa och mycket låttare erhålla i dansk åfversåttning? Qvinnans bildning bör vara esthetisk; derför skall all vetenskaplig torrhet och vidlåftighet förvisas från hennes intellektuella gebit. Men vetenskapens sanning, dess ande skall hon kånna. Huru skall detta ske? I de vigtigaste ämnen t. ex. i upplysningen om menniskans pligter mot Gud, sig sjelf och verlden, och dess jordiska och himmelska beståmmelse, i historia och geografi meddelas