je afton håll de löjligaste tal, fulla af groft beröm öfver deras uppförande; hans båsta vån var en betjent från slottet de Meseray, hvilken grefven jagat på porten för en stöld. Vid prestombytet hade Jean De Bry, valförsamlingens president i distriktet Vervins, skickat en konstitutionel prest; men han hyste medlidande med den vördnadsvärde gubben som gjort sin tjenst uti Origny i ett halft sekel: men emottog derföre den unge presten ganska illa, och då denne såg den smårta som förorsakades af fruktan för den gamle kyrkoherdens afgäng, åfreste han till stor glådje för de andåktiga gubbarne och gummorna. I sjelfva verket var således ingenting föråndrat i Origny; men det behöfdes blott en enda storm, för att omstörta allt, och denna storm, som redan långe varit förberedd, afvaktade blott en signal, för att bryta ut i all sin håftighet. Septembrisören var just denna signal, en blodig signal. 5. Mot midnatten hade septembrisören, öfverväldigad af ruset och tröttheten, insomnat i ett hörn af värdshussalen. Följande morgonen, sedan han afskuddat