Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1851, sida 1

om qvinnans kallelse och qvinnans uppfostran. (Af Pauline Worm). (Forts. fr. N:o 108). II. Frän idealet nedstiga vi till verkligheten. Det år sannerligen ett salto-mortale. Alla örälarar, som hafva lårt en smula eller äro en smula välmående, eller af annan orsak räkna sig till de bättre samiljerna, vilja att deras döttrar skola vara bildade slickor. Bildningen består enligt deras tanke uti att spela fortepiano, talafranska och tyska, 0. 8. v. Musiken år en skön konst, men blott når den utöfvas med talang. Jag förstår ganska vål hvarföre man lärer döstumma tala, det är på det de må kunna göra sig besripliga för andra, men hvarföre man lårer musikaliskt döfva att spela, det går öfver mitt förstånd. Man kan vål göra sig begriplig på annat sått ån med en taktlös musik. Vår Herrre har ju gifvit oss talförmåga. Något mera har jag att anmårka angående språken. Uti N:o 11 af Danskeren har man föreslagit att helt och hållet afskaffa fråmmande språk i alla skolor för barn, så vål för gossar som för flickor. Hvad gossarne angår, så må hrr rektorer, adjunkter öoch katecheter jemnka den saken på bästa sått med pastor Grundtvig — jag besattar mig endast med slickorna. Skall jag tala öppet, så tillstår jag, att jag finner förslaget något ultradanskt eller — om danskhetens djerfva förkåmpar så hellre vilja — blind-danskt (för resten ett mycket oskönt ord). Det år skäl uti att små lickor, utom danska och svenska, så lära ett främmande språk, som har en rik och sund litteratur, och som dessutom år lått för den att låra, jag menar engelska, men dermed borde det också stanna, så länge de åro barn. Ehuru språkundervisningen i flickskolorna drifves par force, år fördelen deraf så ringa, att af tio barn knappt två vid utgången ur skolan åro i stånd att låsa en låttare fransk eller tysk bok, de svåra att förtiga. Tiden, som blifvit anvånd att låra dem spräk, år således helt och hållet förspild, den har gått förlorad för ådlare och nyttigare kunskaper, som kunde blifvit dem meddelade; men icke neg hårmed. Det gifves föråldrar, hvilka låta sina döttrar lära geografi och historia — tillochmed såderneslandets — på tyska eller franska språket. De önska att alla samtal emellan barnen och och deras lårarinna skola föras på de främmande språken, hvaraf följer, att dememellan icke talas ett enda ord, som går från hjerta till hjerta, eller som berörer lifvets högre interessen, utan allt blir tvunget, pedantiskt, själlöst. tillskrufvadt, tvivialt och jämmerligt; att undervisningen blifver en ömkelig ramslåsning; och att de stackars små blifva tyska —— — — — ——— — —